fagersannagerd

Är det ett typiskt måndags-syndrom?, svårigheten att komma igång och få entusiasm att göra något vettigt.
Än värre blir det väl om man inte har någon tid att passa. Det krävdes lite extra övertalningsförmåga (av mig själv) för att kravla ur sängen i förmiddags, men det gick till slut. Där låg mina streckgubbar och väntade dessutom, vilket inte direkt kan hänföras till plussidan. Men jag har bestämt att de ska få "tillbörlig uppmärksamhet" varje dag.
Bara att beta av övningarna alltså och bita ihop. Gick därefter en tur med dammsugaren, mest knastrade det i makens datarum när hårt bröd-smulor och tappade jordnötter försvann in i röret. Det hängde och låg en massa tröjor/jackor i hallen, vilka var svårt att avgöra renhetsgraden på så in i maskinen med alltihop, den blev full.
Fick därefter "ett ryck" och testade att baka gammaldags korintkakor, vilka faktiskt (utan att skryta) blev perfekta.
Left-over dillkött smakade sen bra till middag, följt av en nybakad kaka.
Imorgon är jag kontrakterad av sonen, som konsult för hushållsnära tjänster, på ideell basis. Jag fick gärna ta ett handtag också, men huvudsaken var att peppa honom till lite omdisponeringar i bostaden.
Jag har gjort matlådor med ugnsbakad torsk att ta med till lunch åt oss båda, samt ska packa ner en laddning från frysen med "migränmedicin"=banankakor. Det blir sen definitivt en sväng till Second Hand-butiken på hemvägen.


Stressande streckgubbar


Klara kallnande korintkakor