fagersannagerd

För de allra flesta, som har små barn eller ett jobb där man börjar tidigt, är detta ingen världsnyhet, men jag som har "vänt på dygnet" blev idag påmind om och känner effekten av, att kravla ur sängen i "förtid".
Igår ringde jag och beställde elarbeten till altanen, då frågade han på firman: "Är du uppe på morgonen?"
Jag fann för gott att tala sanning och sa som det var, bara om jag måste!
Men om Ni kan komma imorron bittti, kan jag "pallra mig upp". Det var alldeles vindstilla och sjön låg spegelblank vid halv sju-tiden när jag klev ur sängen, efter att ha legat och lyssnat på makens väckarklocka, som hade ringt i intervaller sedan fem!!
Jag frågade vad det skulle vara bra för, när han ändå inte går upp förrän halv sju. På det hade han inget bra svar,  ingen förklaring alls egentligen, (ungefär som Tjorven på Saltkråkan: "Det bara blidde så!")
Dagen blev på detta sätt väldigt lång och ikväll är jag nog så trött att jag lägger mig vid den tid som "normala" människor gör. Då är vi tillbaka till det där med normen, hur individuell får man vara, innan man faller ur ramen och betraktas som konstig. När ska man gå och lägga sig?
Kanske kan jag hålla mig vaken så länge att jag hinner dokumentera solnedgången, innan "koman" slår till.


Stilla morgon


Kvällsljus före solnedgång