Bergspass

Skulle ha gått upp lite tidigare idag var tanken, men ångrade mig(oss) och stängde av väckningen. Det blev ändå frukost vid niotiden och sen "chillade" vi på balkongen med tyskt nybakat bröd som maken varit ute och köpt.
Det blev även några varv på stickningen och jag kunde se flera bussar gå iväg till marknaden, men kände inget överhängande behov av att åka dit idag. Framåt tolvtiden började vi röra oss mot utgången och tog bilen till den närbelägna orten Maro. Där hittade vi skyltar som visade vägen till playan som låg en serpentinväg ner mot en kraftigt lutande parkering, för bara ett fåtal fordon. Därefter ytterligare serpentin ner till vattnet, eller en lång trappa. Maken skulle bada, så jag strosade runt på stranden och plockade fickorna fulla med fina stenar i alla de färger.
Resväskorna blir tunga, men tror att jag har koll på vikten. (resväskornas alltså!)
Efter att ha tagit oss tillbaka uppför, till bilen, var vi färdiga för lunch och hittade en restaurang med fin utsikt som verkade vara mer för lokalbefolkning än turister. Vi åt trerätters två personer inklusive dricka och kaffe för 18.40 i euro. Gott och billigt, bland annat paella, spagetti m. vitlök&räkor, hamburgare, fläskkött med pommes frites, kaka& glass. Sen skulle maken absolut upp i bergen och åka en sväng, så vi hittade en väg med några utsiktspunkter på kartan på 1200 meters höjd, vilken vi testade. Ganska högt utan att överdriva, bra väg och mycket utsikt, men jag tyckte det fick räcka efter ett tag. Hade vi fortsatt hela vägen över Sierra Chaparal hade vi hamnat i Granada och i mörker är ju inte utsikten så fin längre. Nu är vi "hemma" sista kvällen, har börjat packa lite, men ska nu ut och fixa lite hämtmat. Imorgon blir det väckarklocka, flyget går 12.00 men vi har nog en timma till Malaga och så ska vi lämna tillbaka bilen, bäst att vara ute i god tid.


Maken efter badet


Förrätt: spagetti med vitlök och räkor.....


och paella mixta


bäst som vi satt och åt kom en oxkärra förbi på vägen


Bergs på bergstur beundrar utsikt, ända ner till havet


Det är bara Ferdinand som fattas...


Byn Otivar låg halvvägs på vår sightseeing i den kuperade terrängen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0