Hemfärd
Maken fnös lite åt att jag satte mobilväckningen på 07.00, det var ju bara "att rafsa ihop" grejerna och åka, tyckte han. Men jag som har lite rutin på att det tar mer tid än man tror, att bli färdig för avfärd och få med sig allt, insisterade på att det var ett väl avvägt beslut. Tanken var att vi skulle åka senast halv nio. Med facit i hand kan vi konstatera att det hade varit bra. Vi kom iväg 08.55 och hade egentligen god tid på oss i alla fall, eftersom det bara var sex mil motorväg och karta med avfart väl markerad för återlämnandet av bilen.
Till detta kom också att vi skulle tanka fullt i bilen, men det var snabbt gjort ca en mil före Malaga. Sen blev det lite kö på motorvägen, inget större problem det heller, släppte snart, men helt plötsligt hade vi sex filer att välja på, vilket blev alldeles för mycket och så "sket det sig". Vi kunde inte korrigera utan kom av två avfarter för tidigt.
Det var inte heller helt enkelt att ta sig upp på vägen igen, så vi hamnade....ja var hamnade vi??
Klockan hade hunnit bli tio och ett flyg att passa, stressnivån var minst sagt hög. En bensinmack fick bli räddningen och jag var helt enkelt tvungen att förstå de spanska instruktionerna tillsammans med en skiss över rondeller till höger och vänster. Det var svettigt, men vi lyckades komma ut på motorvägen igen och av på rätt avfart. Då hade klockan blivit något mer än halv elva. Nästa test av nerverna var bussen som skulle ta oss till flygplatsen, vilken var sagd skulle gå med ca 10-15 minuters intervaller. Nu tog det nästan en halvtimme innan vi kom iväg med denna.
Inget ont som inte har något gott med sig, det var soprent på folk vid vår incheckningsdisk, bara raka spåret.
Genom säkerhetskontrollen och boardingen var i full gång när vi väl nådde gaten. Jag var mentalt helt utmattad, men det var ju fyra timmars "obligatorisk vila" i flygstol innan vi åter fick bekanta oss med Sveriges vackra höstväder: snålblåst och småspik. Hem kom vi i alla fall och från att ha varit trött i ögat för fyra timmar sedan, har jag kommit in i andra andningen och så blev klockan som vanligt alldeles för mycket.
En sista vy i skymningen från balkongen och gårdagen...
som övergick i en ganska hygglig solnedgång.
Till detta kom också att vi skulle tanka fullt i bilen, men det var snabbt gjort ca en mil före Malaga. Sen blev det lite kö på motorvägen, inget större problem det heller, släppte snart, men helt plötsligt hade vi sex filer att välja på, vilket blev alldeles för mycket och så "sket det sig". Vi kunde inte korrigera utan kom av två avfarter för tidigt.
Det var inte heller helt enkelt att ta sig upp på vägen igen, så vi hamnade....ja var hamnade vi??
Klockan hade hunnit bli tio och ett flyg att passa, stressnivån var minst sagt hög. En bensinmack fick bli räddningen och jag var helt enkelt tvungen att förstå de spanska instruktionerna tillsammans med en skiss över rondeller till höger och vänster. Det var svettigt, men vi lyckades komma ut på motorvägen igen och av på rätt avfart. Då hade klockan blivit något mer än halv elva. Nästa test av nerverna var bussen som skulle ta oss till flygplatsen, vilken var sagd skulle gå med ca 10-15 minuters intervaller. Nu tog det nästan en halvtimme innan vi kom iväg med denna.
Inget ont som inte har något gott med sig, det var soprent på folk vid vår incheckningsdisk, bara raka spåret.
Genom säkerhetskontrollen och boardingen var i full gång när vi väl nådde gaten. Jag var mentalt helt utmattad, men det var ju fyra timmars "obligatorisk vila" i flygstol innan vi åter fick bekanta oss med Sveriges vackra höstväder: snålblåst och småspik. Hem kom vi i alla fall och från att ha varit trött i ögat för fyra timmar sedan, har jag kommit in i andra andningen och så blev klockan som vanligt alldeles för mycket.
En sista vy i skymningen från balkongen och gårdagen...
som övergick i en ganska hygglig solnedgång.
Kommentarer
Trackback
