fagersannagerd

Ni har väl sett reklamen med fru Montazami? Har lite svårt att betrakta henne som "idol" och förebild men...
Idag var jag på blodtryckskontroll (de hade slarvat bort min tidsbokning men löste det ändå) som ansågs vara normalt, dock i övre kanten. Efter det hade jag lovat att vara chaufför åt maken som skulle lämna bilen för däckbyte och hinna med sin rast. Väl tillbaka på Posten bjöd han mig på en kopp kaffe, en kollega som nyss gått i pension och trivdes ypperligt med detta, hälsade på och hade med tårta. Alltså tårta till kaffet för mig, smörgås till maken.
Sen fanns det ingen återvändo, utan det var bara att ta sig till gymet och lösa ett rehabiliteringskort för två månader och köra igång med gåband och easyline-maskiner. De har en magnetläsare vid entrén som säger "Välkommen", när man drar plastkortet, så nu är det bara att vara flitig framöver och hoppas på bättring. Strängt taget finns det värre saker här i världen än att träna lite grann. Ibland gäller bara: En dag i taget och göra bästa möjliga av den, så gott det går. Hemma igen kunde jag så konstatera att stormen fixat större delen av isen på sjön och det har tjutit runt knutarna resten av da'n. Plommonspäckad fläskstek till middag och kycklingsallad på bakpotatis till kvällsmat smakade i alla fall bra.


officiell ägare av ett gymkort för första gången i mitt liv


Mycket skräp låg och guppade i de kraftiga vågorna tillsammans med isrester


I vår fågelsjö har vi till och med vita gäss!


När solen gick ner, lugnade den värsta blåsten ner sig.