När man minst anar det.....

Ibland blir man förvånad, när det dyker upp namn från förr i samband med arbetet. Visserligen jobbar jag i en sån bransch, att det inte är helt otroligt utan att man träffar på gamla bekanta som är ute och reser, ringer eller bokar turist-tjänster, men ibland är det lite extra märkligt. Ungefär som när vi åkte till Skåne sist och träffade på en Fagersannabo, det första vi gör när vi ska rasta utanför Helsingborg. Eller som ikväll på gymet, en tjej som jag jobbat tillsammans med ganska mycket åt Fagersanna IF med diverse evenemang. Hade inte träffat henne på flera år heller, trots att vi bor i samma kommun. Min slutsats av allt detta är, att man ska aldrig bli förvånad utan tacka och ta emot glädjen över att återse gamla vänner närhelst det inträffar. Ibland kan jag till och med få för mig att det finns någon som regisserar "tillfälligheter ", för att muntra upp oss, i vardagen.
Hade idag för övrigt med mig en banankaka till jobbet, som jag vid eftermiddagskaffet fick se stod orörd i sin burk på bordet, trots att det satt fullt av fikande jobbarkompisar runt detsamma. Frågade då om inte samma regler gällde på denna arbetsplats som jag var van vid på Posten, dvs. allt som står på bordet är "lovligt villebråd ". Men de var hårt drillade, sa dom och väntade på ordern: Varsågod! innan de vågade förse sig.
På lunchen gick jag en promenad runt huset och kunde inte motstå Klangahamns fiskaffär på baksidan. Det blev en röding inköpt och den ligger nu i matlådan för returresa till Karlsborg imorgon. Halva fisken får dock nöja sig med att stanna i Tibro kommun tillsammans med maken....


Det verkar bara bli en röd pion i år men den är å andra sidan väldigt fin.


Före....


....och efter.


Ikväll är det bättre sikt igen.


Det har varit en bra dag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0