Det är olika här i livet
Tunnelbana till Kungsträdgården, där jag för sista gången träffade min coach på Trygghetsrådet. Nu blir jag utskriven därifrån också. Det kan ju vara bra att bli utskriven, men ibland är det som Sean Banan säger: "Inte så bra!". Känns som om det kvittar hur många jobb man än söker i alla möjliga branscher, får man inte ett ljud av intresse tillbaka.
Vad var det för ljushuvud (not) som tyckte att vi alla skulle jobba till 75 års ålder? Teori är väl bra men i verkliga livet är det andra kriterier som gäller. När inte ens vi som bara är 50+ anses intressanta i rekryteringsprocessen, då tillgången på yngre arbetskraft både räcker och blir över, till de jobb som finns. Då kanske man ska tänka först och tala sen, inte tvärtom. Effekten av uttalandet blev nu istället: Att man retar upp både dom som har jobb och dom som söker för att få ett.
För närvarande väntar jag svar från 10-15 olika jobbansökningar, i många fall får man inte ens veta att tjänsterna är tillsatta, bara anta efter lång tid att så nog är fallet. Det är dålig stil och brist på respekt för andra människor.
Vore väldigt trevligt om jag kunde bli överbevisad angående min teori om att vara för gammal i detta avseende, men då jobben du söker passar perfekt på din profil och du inte ens blir kallad till intervju, då börjar man mer än undra.
Passade även på att titta in till Bukowski's, när jag var i krokarna och fråga angående möbler och konst som kvarstår utav fyrarummarens innehåll. Fick bekräftat att det inte var några antikklenoder, vilket jag nog trodde, men nu vet jag. Möblerna var från femtiotalet och för unga. Jag är från femtiotalet och för gammal. Olika falla livets lotter, tänk om man varit en möbel. Men kontentan av att vara möbel och för ung är ju också värdelös, så bäst som är i alla fall kanske.
Idag shoppade vi bamsestora pizzor till middag och sen gick vi ut igen i hemligt ärende, vad berättar jag imorron.
Vändåtta har spelats i mängd även idag. Fiskpinnar med riktigt mos till kvällsmat och nu läses det sagor i sängen.
....och jag har förtjänat en kopp svart.
Strax intill Bukowski's
En av de bamsestora pizzorna, Al tonno.
Vad var det för ljushuvud (not) som tyckte att vi alla skulle jobba till 75 års ålder? Teori är väl bra men i verkliga livet är det andra kriterier som gäller. När inte ens vi som bara är 50+ anses intressanta i rekryteringsprocessen, då tillgången på yngre arbetskraft både räcker och blir över, till de jobb som finns. Då kanske man ska tänka först och tala sen, inte tvärtom. Effekten av uttalandet blev nu istället: Att man retar upp både dom som har jobb och dom som söker för att få ett.
För närvarande väntar jag svar från 10-15 olika jobbansökningar, i många fall får man inte ens veta att tjänsterna är tillsatta, bara anta efter lång tid att så nog är fallet. Det är dålig stil och brist på respekt för andra människor.
Vore väldigt trevligt om jag kunde bli överbevisad angående min teori om att vara för gammal i detta avseende, men då jobben du söker passar perfekt på din profil och du inte ens blir kallad till intervju, då börjar man mer än undra.
Passade även på att titta in till Bukowski's, när jag var i krokarna och fråga angående möbler och konst som kvarstår utav fyrarummarens innehåll. Fick bekräftat att det inte var några antikklenoder, vilket jag nog trodde, men nu vet jag. Möblerna var från femtiotalet och för unga. Jag är från femtiotalet och för gammal. Olika falla livets lotter, tänk om man varit en möbel. Men kontentan av att vara möbel och för ung är ju också värdelös, så bäst som är i alla fall kanske.
Idag shoppade vi bamsestora pizzor till middag och sen gick vi ut igen i hemligt ärende, vad berättar jag imorron.
Vändåtta har spelats i mängd även idag. Fiskpinnar med riktigt mos till kvällsmat och nu läses det sagor i sängen.
....och jag har förtjänat en kopp svart.
Strax intill Bukowski's
En av de bamsestora pizzorna, Al tonno.
Kommentarer
Trackback
