Hur tråkigt kan man ha?

Det går inte att skylla på vädret i alla fall, även om det inte är gassande sol och trettio grader varmt.
För regnat har det inte gjort idag, än. Fåglarna kvittrar (de små) och de andra skränar som vanligt. Nå't andbesök har jag inte haft hittills, men gott om brödbitar finns det ifall.
Gräset sträcker på sig och riktigt ber om att jag ska uppmärksamma hur långt det har blivit, men jag ignorerar det till imorron tror jag.
Hittade ett jobb att söka, igen! Det var inte mer än tre månader sedan samma jobb var ute senast, men då var de inte intresserade av att titta närmare på mig, trots att jag har massor av rutin på just det de söker efter.
(Well, it's their loss....)
Passade på att riva igenom min andra garderob under förmiddagen och hittade lite till som inte får värma sig i skåpen längre, utan behöver röra på sig.
Det fanns lite rester av köttfärspajen kvar sen igår kväll som fick duga tillsammans med vattenmelon, till lunch åt mig. Höll förresten på att helt glömma bort lunch. Jag kan försäkra att det var en ny upplevelse att halv tre komma på detta. Men då hade jag lite att göra en stund till.
Men till slut hade jag så tråkigt att jag helt desperat satte en bulldeg, som strax är klar för bakning.
Då kommer det att finnas möjlighet att köpa fika till en blygsam avgift, att intaga på vår veranda om vädret tillåter på lördag. När Ni ändå kommer hit för att fynda menar jag. Vi blir minst tre utmed Sågvägen som "har öppet" även denna gång, eventuellt några fler.
Men titta.....nu kan jag skylla på regnet, en liten stund i alla fall.
......ska minsann se vad Ernst Kirchsteiger hittar på ikväll också, om han "har knyckt" fler av mina design-idéer, eller om det stannar vid cementrören.
Fick förresten ytterligare ett "goddag yxskaft-svar" från Arbetsmarknadsdepartementet, nu i eftermiddag. Är jag förvånad? nej!
Frustrerad? ja! men nu lägger jag ner detta. Borde fattat att politiker inte kan svara på enkla frågor eller motivera logiken i regelverken de skrivit..
Kompisen skickade nyss ett SMS och hälsade från Stångehuvud, i Lysekil. Har Ni inte varit där, ska Ni genast överväga en tripp dit. Ett utmärkt ställe att strosa på klippor vid havet och bara vara.
 
Här är mina cementrör och dom har stått där sen 1998!
 
....och här är bullarna, dom med vaniljsmak, finns även en kanel-variant såklart.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0