fagersannagerd

När jag igår kväll "ljugit färdigt" mitt blogg-inlägg, var det (som oftast) redan en ny dag och klockan närmade sig ett-snåret innan jag hittade sängen. Hade tidigare under kvällen haft telefonkontakt med sonen, (en något trött sådan) om hämtning vid stora vägen runt halv tre. Han hade fixat även hemresan från Stockholm, med lastbil som ändå körde sträckan.

Visst kunde jag hämta, inga problem och som sagt i vanlig ordning tog det ju lång tid att hitta sängen, men somnade ganska fort. Nu hörde det till saken att jag var övertygad om att hämtningen gällde fredag eftermiddag, men strax efter två ringde mobilen, vilken jag inte hann fram till i tid. Då ringde även den vanliga telefonen och nyvaken fick jag snabbt klart för mig att han menat halv tre mitt i natten.

Bara att slänga på sig kläder och åka, för att sen tömma gästsängen på alla lådor, som där kamperar i väntan på en Göteborgstransport.

Det tog en stund att varva ner och somna om för min del efter detta, medan sonen (helt klart lidande av jetlag) var uppe redan vid sju igen, då hans far skulle åka till jobbet för sista gången.

Frampå förmiddagen blev det dock liv även i mig och vi kunde äta frukost på verandan i ljuvligt väder.

Men inte varade detta mer än halva da'n inte. Rätt som det var regnade det, samtliga dynor låg ute och blev följdaktligen våta.

Skjutsade sedan hem sonen till sig, via en av pizzeriorna för hämtning, av just det, en äkta Tibro-pizza, som han verkade ha längtat efter. Sen skulle han försöka sova och inatt är det "back to normal", upp och köra tidningar vid fyra. Han kommer nog in hos oss också, tidigt, för att hämta tvätten, då han beslutade att slita på vår tvättmaskin och den inte hunnit bli torr.

.....och nu får vi se hur pensionärslivet passar maken, för att inte tala om hur det kommer att passa mig!

Det blev en hel del rester kvar från igår av detta, men dom är slut nu.....

 

...och här är vår nya "familjemedlem" adopterad i staterna, "little Samsonite".