En Bergstur och mera mat.

 Idag lyckades vi äntligen komma till Posten då den var öppen, så de sista tre vykorten kom iväg till Sverige.
Sen fick maken en "arbetspaus" medan jag roade mig bland maten på Mercadona. Jag föreslog att han skulle gå och ta en öl och lydig som han för det mesta är, gjorde han just precis det. Hemma hade vi lite rester kvar sen i förrgår, som avnjöts tillsammans med alldeles färsk baguette. Sen beslöt vi att ta en sväng uppåt bergen, bara en kort tur på några få mil, för att se hur det såg ut på just den vägen. När vi kom upp till La Nucia var det dags att vända ner igen, på kända vägar. Vi stannade vid ett vattenfall och gick för att titta ut över nejderna från en utsiktsplats.
Först mötte vi en grårandig katt och när vi återvände till bilen, låg där en svart katt och "vaktade" den. 
På nervägen tog vi en liten omväg in i ett bostadsområde, där en kompis för många år sedan hade ett hus. Vi vet inte vilket av husen det var, men vi vet vart det låg iallafall.
Vad göra härnäst? Varför inte ta en tur till havet och äta nå't lätt? Det första ställe vi åt på, när vi på dagsutflykt passerade Altea för ca fyra år sedan hette Tutti Frutti, så vi beslöt att göra en "nostalgitripp" dit.
Men inte blev det äta nå't lätt, utan bröd med aioli, pommes frites, kycklingvingar, räkor i vitlök, stor öl, vatten, tiramisu, tarta manzana, glass, cappuccino, café americano och till notan en sup för matsmältningen, (on the house)
Det blev den dyraste notan hittills, men gick ändå inte på mer än ca 320 riksdaler för två.
.....och mätta blev vi.
Kompisarna passerade förbi Altea nu ikväll, men var för trötta för visit, så de hör av sig imorron istället. Hoppas dom får sova gott inatt, precis som jag har planer på, maken har "tjuvstartat" redan.
 
En liten damm strax nedanför La Nucia och intill, ett litet vattenfall i en minipark.
 
Här är ett foto på den välordnade parken med fina gångar.
 
Här är vattenfallet.....
 
och här är den ena katten.
 
Om man fortsätter uppför backen, som lastbilen, är man strax uppe i stan.
 
Det växte allt möjligt på sluttningarna.
 
Strax var vi dock åter i Altea och fortsatte ner till havet
 
I väntan på nå't gott..... tar jag en stor öl.
 
Worth waiting for, tycker maken.
 
Äkta frosseri avslutas väl alltid med en ordentlig efterrätt, eller?
 
Vi var uppe vid poolen runt åtta, men ingen belysning där, trots att man får bada till tio.
Men uppför bergssidan klättrar lamporna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0