Julstök och arbetsförmedlingsveteraner

Öppnade igår kväll kistan med julgardiner och dukar, när väl detta är påbörjat får den stå öppen tills "julen är på plats", vilket kan ta några dagar i anspråk men samtidigt blir det lite när andan faller på, man kan parera och göra annat emellan om det blir "tradigt". På så sätt kan man (läs jag) tycka att det till iallafall 99 % är roligt.
Nu har jag även genom åren utarbetat en metod, där gardiner och pynt sätts upp först och under pågående arbete, dammas och torkas det där så behövs. På gammalt vis ska man väl egentligen slita ut sig med storstädning först (läs enligt mor), så man knappt har någon energi kvar till den roliga biten. Men jag gör på mitt sätt och "fuskar vidare", år efter år.
Till sist drar vi över alla golv med moppen.
Tro det eller ej, men det funkar väldigt bra och barn med barn firar här vartenda år och överlever.
Dock efter jullunchen då det är Kalle Anka-time, blir det för min del en "spontan" tupplur. Har nog inte sett ett helt program på minst tjugo år, men vad gör det......
Åter till dagen, då det faktiskt inte ens har varit första advent än. Förutom den öppna kistan, stod idag på dagordningen att åka till Inredia och träffa Arbetsförmedlingens veteraner (en kamratförening för pensionerade arbetsförmedlare) där min far var verksam sålänge han levde. Förena nytta med nöje var det också, då jag återigen passade på att lyssna på antikvarien som berättade Tibros historia och Inredia-husets, för gruppen. Har ju själv hoppat in och guidat en gång (hittills) så tips och idéer kan man aldrig få för mycket av.
En pratstund med veteranerna blev det också efteråt, om far, hans bok och arbetsförmedlingens urspårning.
Ja, vi var väldigt överens om: "att det var bättre förr" . Dom som tjänstemän när man faktiskt förmedlade jobb och intresserade sig för individen och jag med färska upplevelser, "mitt i skiten" att berätta om.
Som avslutning diskuterade min projekthandledare(antikvarien) och jag lite angående "mormorsdokumentationen" innan maken hämtade och vi inhandlade både kina- och tai-mat med hem....
Nu är vi mätta......snart är det Idol och annat kul på dumburken. Därtill blir det stickning.
 
Visst ser det inbjudande ut att svänga in till Tibro. Här vid Gärekorset.
 
....och så återigen en bild på Inredias trappa, den här gången befolkad av arbetsförmedlingspensionärer, flera av dom kollegor till min bortgångne far.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0