Inga står vid spisen........

....och där puttrar lunchen, som ska ätas när nollåttorna har anlänt. Vilket lär bli inom en timma då de nyligen passerade Örebro.
Innan vi kom så långt var det en tur till Tibro, för att bunkra upp "det sista" (för idag iallafall). Maken blev "beordrad" att följa med och kunde samtidigt uträtta ett ärende på biblioteket, medan jag fyllde kundvagnen med det som Inga ville ha hem till matlagningen.
Det är en väldig skillnad på att ha med sig en packare, då behöver man ju bara plocka med varorna två gånger, i vagnen och sen upp på bandet. Underlättar även betydligt, att inte nödgas lyfta tunga kassar på det.
Kanske att min "sträckning" (eller vad det är) kan läkna så smått om jag kan hoppa över den typen av vardagssysslor ett tag. Det har gått upp och ner i ett par veckor nu och det börjar bli rätt trööööökigt att vara begränsad, med ont.
.....och gymet har fått vänta på den ordentliga comebacken ännu en gång, bara något sporadiskt besök senaste månaden. Men allting är ju relativt, har ju iallafall inte brutit bäckenbenet som vissa andra, i denna olidliga värme. Får vara glad för det som går att göra.......
Om en stund är huset invaderat av barn (i olika åldrar) och det kommer inte att vara sig likt den närmaste veckan. Inte för att det i vanliga fall är pedantisk ordning, men nu blir det kaos, men positiv sådan. 
Det får vara det också, bara det nödvändigaste kommer att bli gjort, (som eventuell tvätt och spillolyckor) annat får vänta......
Men Inga lär få tjänstgöra en del vid spisen, det är oundvikligt. Förutom då hon kommer att delegera göromålen.......
 
Nu är hon här igen, Ia..... och ockuperar köksgolvet, medan alla andra är vid sjön, frånsett mormor då förstås.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0