Trettiosju år.....
....det är många år det, som vi stått ut med varandra, maken och jag. Såpass lång tid att man inte ens vill tänka tanken, att tiden bara flyger sin kos.
Hur firade vi då?
Jag "firade" med att gå upp klockan sex, maken låg väl till tio-elvatiden kan jag tro. Jag har arbetat nio timmar, medan maken har underhållit sin dator och planerat att åka på "forskar"-resa till Linköping i nästa vecka.
Jag inhandlade varsin bakelse, som inte var sådär särdeles god, vilket man som vanligt kommer på först i efterhand (när det är försent att avstå).
Maken undrade om det var nå't särskilt, då jag klev in genom dörren med tårtkartongen.
Ja så kan man faktiskt klara hela trettiosju år. Lite av: "Jag är inne när gumman min är ute och jag går ut när gumman kommer hem......Det är det som är livet på en pinne....osv.
Nu fortsätter "firandet" med teven en stund (för mig) och till det tittar jag på det strilande regnet som anlänt såhär på sena eftermiddagen. Verkar dock klarna igen....
Kanske ska "toppa" dagen med att betala några räkningar också......maken har ju fått sin pension.
Nää såvärst goda var dom inte. Men dags att vara efterklok när den redan är slukad.......
Kommentarer
Trackback
