fagersannagerd

Till att börja med kan man undra hur delar av mänskligheten fungerar. Eller om det ens kan definieras som mänskligt, när man bara kan få för sig att göra något sådant som det i Paris igår.

Visst vi kan sitta i våra tevefåtöljer och som vanligt följa eländet på avstånd, men hur länge till och med vilken rätt?  

Vi kan gnälla över att "vi tar hit för många" och inte ser om vårt eget hus först. Men hallå, om inte alla hjälper till med det man kan, hur ska det sluta undrar jag. 

Så länge vi anser oss vara en del av världen, med rätt att resa till andra länder för rekreation och förlustelser, kan vi inte bara bortskämt blunda när det uppstår problem och hävda att det får andra ta hand om.

Problem löses genom gemensamma uppoffringar.......på riktigt. Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. 

Att bara tycka en massa saker till höger och vänster, samt ondgöra sig över att ens egen bekvämlighet kan bli naggad i kanten och desperat leta efter en "quick fix" på problemet, ja det är inget mer annorlunda beteende än som då den dumma strutsen sticker huvudet i sanden och tror det är tillräckligt.

Så mycket ogenomtänkt skit man läser på sociala medier och hör, "när snillen står och spekulerar på byn", ju räddare blir man att det verkligen inte finns nå'n medmänsklighet kvar, när nöden har den dåliga smaken att krypa närmare och inte bara finnas på avstånd...... att skicka en liten samvetespeng till då och då.

Ingen har rätt att smita......utan fråga dig istället: Vad kan jag göra för att VI ska få en bättre värld?

Ja jag sticker ut hakan och nej jag har inte alla svar och lösningar, men jag blir sååååååå trött av att höra allt dravel, istället för att vidga vyn från plasket i Ankdammen och upptäcka omgivningen som ligger utanför "komfortradien".

Den är inte vare sig svart eller vit, utan däremellan finns fler än femtio nyanser av grått........