fagersannagerd

....hända mer? Men se det kunde det visst det.

Halv sju på morgonen pep ett sms i telefonen att en "andreman" på en bil var sjuk. Jaga ny, väcka pensionär som inte kunde, väcka en till som inte kunde, väcka nästa som jobbade med annat idag.

Åka till jobbet och mötas av att Internet inte fungerade, använda privat telefon för att nå omvärlden (dåligt med batteri kvar också som extra bonus). Fick igång tekniken med supporthjälp efter en timma.

Ringde och väckte maken, så nu är han och "pryar" som andreman på sopbil här i Tibro. Vi får se hur det går och hur länge han orkar........

Ovanpå flyter som en kork alla andra uppgifter som ska hanteras, inklusive en aldrig tyst telefon (förutom när internet ligger nere, men då kan jag ändå inte göra något annat än titta på högarna).

Som grädde på moset kom det en rejäl åskskur, så chansen är väl att maken (utan regnkläder) är genomsur också.

När sedan dottern ringde på jobbtelefonen (efter meddelande från mig att göra så) "Hej det är Elin!" så kände jag inte igen rösten, utan frågade: Vilken Elin? nu hänger jag inte med riktigt........

Är man lite sönderstressad....eller? Som tur var i sammanhanget beräknar de inte att anlända förrän senare i eftermiddag, så vi har förhoppningsvis hunnit hem tills dess.

Sen är planen att vi ska åka till Thai-restaurangen hela klanen och äta........om vi orkar.

Kom hem vid halv fem och då hade de precis kommit och vi har redan satt plåster på skoskav och stoppat näsblod.... what next?