Blir det några plommon?
Det blåser en del idag, men det är ljumma vindar, kunde jag konstatera när jag öppnade altandörren för att se över ägorna lite. Det går att vistas ute, utan att frysa ihjäl. Eftersom förkylningen fortfarande är vid full vigör, är det en angenäm upptäckt.
Jag fann vid min inspektion, att gräsklippningens start för säsongen behöver tas beslut om, snarast. Det går att blunda någon dag till, men först regn och sedan värme gör sitt till.
Som amatörträdgårdsmästare, (av den sämre sorten dessutom) undrar jag om det blir någon fart på växtligheten efter vinterns härjningar.
Men gräslöken har kommit upp och smakade lika bra på den rökta skinkan i år som vanligt. Det har vi provat.
Rabarberna är också en bra bit på väg.
Dessa grödor får dock fritt spelrum från år till år och sköter sig själva, utan min inblandning. Vilket kan vara förklaringen till att de troget vågar titta upp varje år.
Vi får se hur det går med plommonen. I höstas fanns ett akut behov av att beskära trädet, eftersom det höll på att brytas sönder, av all frukt.
När jag ger mig på en sådan uppgift, brukar det bli ett minimalistiskt utförande, så även denna gång.
Maken, som inte heller har några gröna fingrar, tyckte sig ändå kunna ge ett expertutlåtande om, att det skulle ta många år innan det blev några plommon igen, om ens någonsin.
Jag fann vid min inspektion, att gräsklippningens start för säsongen behöver tas beslut om, snarast. Det går att blunda någon dag till, men först regn och sedan värme gör sitt till.
Som amatörträdgårdsmästare, (av den sämre sorten dessutom) undrar jag om det blir någon fart på växtligheten efter vinterns härjningar.
Men gräslöken har kommit upp och smakade lika bra på den rökta skinkan i år som vanligt. Det har vi provat.
Rabarberna är också en bra bit på väg.
Dessa grödor får dock fritt spelrum från år till år och sköter sig själva, utan min inblandning. Vilket kan vara förklaringen till att de troget vågar titta upp varje år.
Vi får se hur det går med plommonen. I höstas fanns ett akut behov av att beskära trädet, eftersom det höll på att brytas sönder, av all frukt.
När jag ger mig på en sådan uppgift, brukar det bli ett minimalistiskt utförande, så även denna gång.
Maken, som inte heller har några gröna fingrar, tyckte sig ändå kunna ge ett expertutlåtande om, att det skulle ta många år innan det blev några plommon igen, om ens någonsin.
Men vem bryr sig, skator och kajor har fått väldigt trivsamma sittpinnar och jag gillar inte plommon något vidare.
Kommentarer
Trackback