VILL INTE!

Blev idag väckta av sonen som kom in och ville låna verktyg klockan åtta på morronen. Han hade blivit akut inringd till sitt gamla jobb, tidnings-utkörning och ställde naturligtvis upp i kris. På väg hem efter rundan tittade han alltså in till oss och då fick jag även veta att han redan bestämt med far om att titta in senare på dagen egentligen.
Bättre sent än aldrig kan man säga. Det gör ju inget om det finns mat hemma att bjuda på och då behöver man ju en liten förvarning kanske, för att fixa inköp.
Nåväl, jag lyckades somna om ett par timmar, men tog sedan tag i kökets byrå, för att bringa ordning i lådornas innehåll. Det behövdes och nu är det bara att hoppas att man kommer ihåg vart vissa saker blivit omdirigerade.
Har de små bruna påsarna i gott minne från förra veckan. Jo dom är återfunna, men det är inte alltid man kommer ihåg alla "organisatoriska snilleblixtar", närminnet behöver bevisligen tränas en del.
Köttfärsen som plockades ut i arla morgonstund för att bli både middag och jul-köttbullar kom jag iallafall ihåg att ta hand om när den tinat, så nu ligger julaftonens tilltugg pånytt i frysen, i väntan på helgen.
Det blev köttfärssås och spagetti till söndagmiddag och på det handräckning med diverse TV-installationer.
Sen skulle sonen ta sig an mor och den nya smartphonen (second hand från dottern), men moderns tålamod sträckte sig inte till att kunna ta in allt nytt på en gång. Så jag fann för säkrast att återgå till "telefongamlingen" ett tag till, medan jag försöker bekanta mig med det nya teknikundret. (Som enligt sonen ändå var väldigt basic.)
Satt nu ikväll och lyckades på något sätt ta mig in på Facebook, på min egen sida. Fråga mig inte hur, för det lilla livet lät meddela att lösenordet inte var rätt, men trots det, huxflux, kunde jag läsa meddelande och de senaste händelserna på startsidan....
Som rubliken skvallrar om, så gör jag inte direkt vågen åt den nya "phonen", men måste ju.....Suck!
Vad var det jag skrev häromdagen: "Gör inte idag vad du kan skjuta upp till morgondagen", precis så får det bli!
 
Köttfärssåsen kryddad med en aning kanel på sonens förslag, helt ok.
 
Före resan till värmen.....
 
och efteråt, med en klädsam solbränna.
 
Till sist, mitt nya "hatobjekt".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0