fagersannagerd

Skickade igår ett meddelande till kompisen att hon kunde titta ut under dagen idag. Tid var flexibelt, då jag även idag är ensam, "övergiven" av maken och utan bil. Tro nu inte för all del att det är något jag lider av, nej snarare tvärtom. Det är så skönt att disponera dagen som man vill. Som jag skrivit om tidigare, blir det på något konstigt vis mycket mera gjort under dessa förutsättningar.

"Missförstå" mig nu rätt, maken är inte till besvär i vanliga fall heller, men som sagt egentid är "en vara" som med åren ökat i värde, så är det för mig iallafall. Ingen fara att jag håller på att utveckla enstöringsbeteende men var sak har sin tid om någon förstår hur jag menar.

Nåväl nyss hemkommen från semester, tittade hon ut på frukostfika och berättade hur de haft det. Sen diskuterade vi mitt and-problem på förekommen anledning. De kom nämligen och talade om att de också minsann ville ha frukost och efter denna, helt sonika travade upp på förbjuden mark, sket en hög och lade sig tillrätta. Trots att jag satt upp en snubbeltråd runt hela altanen, men den skiter dom också höaktningsfullt i och flaxar bara över. Ja vad gör man...?

Trädgårdsslangen att spruta vatten på dom föreslog kompisen och det ska vi prova härnäst. Just nu är dom på "vattendagis" (dvs. i sjön).

Kollat trädgården (och rivit lite grann) inför torgdagen imorron, för att se var jag ska piffa upp med lite nya blommor.

Får skriva en önskelista att "arbeta" utifrån. Herr och fru And är åter, sover middag i skuggan för tillfället, samlar kanske krafter inför kommande drabbning om altanen, vem vet. Eller har dom rentav förstått vem som bestämmer.....

Apropå kort i huve't, dags att klippa håret framåt kvällningen för min del.