Att en tom soptunna kan ge glädje...
Jo så är det, för nu gick det att slänga två skräppåsar på en gång i den och papperskorgen, som bott i köket som nödlösning har flyttat tillbaka till sin rätta plats. Visst klarar man att samla skräp och avfall i fyra veckor. Men då ska det väl helst vara planerat så från början, vilket inte var fallet den här gången.
Annars var det invasion ett tag på gräsmattan med trettiotalet stora flygfän, som tjattrade en hel del. Då får man gå ut och vifta en aning med sopkvasten, så försvinner åtminstone två tredjedelar.
Lite mat fick dom, men sen var det bara att ignorera "gänget" tills de tröttnade och bara ryta lite i dörren om de förirrade sig upp på altanen.
Dessemellan fick jag iväg några mail, frukter av gårdagens rekryteringsmässa för framgångsrik fortsättning får vi hoppas, tills annat visar sig.
Inga passade på att skriva alla julkort, innan hon stekte lövbiff och serverade med hemmagjort aromsmör till middag.
Därefter fick maken för sig att fortsätta röjningen i förrådet en stund och inte vet jag om man blir extra irriterad av lövbiff, men......ja ibland undrar man.
Brandskadade pärmar med papper från Cup-resan till England 1993, är genomgångna och överplockade i en frisk pärm att spara på tycker jag. Verktyg, muttrar, skruvar och annat småkrafs är väl också bringat i hyfsad ordning.
En verktygslåda finns nu inne i huset, för snabb tillgång. Men jag behåller allt min egen lilla byrålåda (nu nystädad) också ett tag till. Litar inte riktigt på att det nya systemet fungerar...... är kanske misstänksam i överkant, men frågar man efter nå't i verktygsväg brukar man näst intill aldrig få någon hjälp med var den/det finns.
Av skadan blir man vis, eller vad det nu heter....... (envis kanske).
Nyklippt är jag också, så får väl landa i stickfåtöljen med en kopp kaffe nu då.
En ny dag att ta hand om.......
...och en massa "objudna" gäster.
Samt årets julkort att fixa.
Kommentarer
Trackback