fagersannagerd

Mås-ungen var igång så snart det blev ljust, knackade på rutan och sprang fram och tillbaka därutanför. Någon  mås-mamma varken hördes eller syntes till idag. När klockan var sex gick jag upp, drog ifrån gardinen för att kolla läget. Därute stod han och väntade, men jag lade mig allt en stund till för att slumra. Hade iallafall ingenting att bjuda honom på. Vid halv tio gick vi ner till frukost och jag pratade med tjejen i receptionen om vår vän i nöd, vilket flera andra före mig också gjort visade det sig. Hon var ingen fan av måsar, men ville som jag inte att den skulle lida, så vi kom överens om att jag skulle ta med en fralla upp till honom, så länge.

De hade haft problemet med nedfallna måsungar förut och det finns ju inte så mycket annat än att avliva dom om inte de flyger iväg för egen maskin. Hon ville avvakta och ge den en sista chans under dagen ändå.

Han fick iallafall sin fralla i småbitar och regnvatten hade samlat sig vid stupröret. Så lämnade vi honom för att checka ut och fara vidare utmed kusten, upp till svåger och svägerska i Mönsterås.

Kom precis på att jag tog ju inte ett enda kort hos dom, trots att de har en väldigt fin trädgård och havsutsikt. Vi babblade och fikade och pratade ännu mer och åt smörgåstårta, sen var klockan tidig kväll och vi styrde bilen mot hemmet. Delar av vägen var väldigt regnig, skyfall på vissa sträckor, men hem kom vi och möttes av en välkomstkommitté i form av en hel armé småmyror, som hade passat på att invadera hallen och fortsatt in i köket.

Fram med dammsugaren och myrmedel, vilket tog ett tag.....

Det är väl inte direkt vad man önskar sig efter en fyra-timmars bilresa, men ibland får man små överraskningar och bara att "gilla läget".....and deal with it!

Klockan stannar ju inte heller och väntar, den bara ränner iväg som vanligt.....