Redig jag är.......

Idag har vi haft gruppkonversation på svenska. Dock hade vi lite svårt att hitta ett bra rum för detta, så det fick bli sju personer i ett arbetsrum på ca sex kvadrat. Alla var entusiastiska och ville gärna prata, men det var lite svårt att vara tyst och lyssna på varandra. 
Men det artade sig, då jag talade om att det var oartigt att "babbla bredvid". De ville gärna konversera såhär varje dag och inte mig emot, men syret tog ganska omgående slut. Så mer än en halvtimma fixade vi inte i detta trånga utrymme, men hittar vi en bättre plats för ändamålet fortsätter jag gärna övningen, flera dagar.
Några av dom talade om att de gick på gymet och tyckte det var jätteroligt, fem! dagar i veckan. Vilket fick mig att börja mobilisera ork till mina ynka två gånger, varav den ena var tänkt att göras idag. 
Roligt kommer jag då aldrig att tycka det är, men dit kom jag även idag och som vanligt känner jag mig nöjd efter utförda övningar, då jag åter sitter i bilen påväg hem till duschen. Denna känsla borde ju då rimligen, föranleda ett mera frekvent besöksmönster, men inte då......
Den där lille lede, late på högeraxeln har fortfarande ett väldigt stort inflytande på mitt "motionsbeteende" och det hjälper liksom inte riktigt att det känns väldigt bra varje gång det blir gjort. Men jag får väl fortsätta kampen, är iallafall inne på mitt femte år snart, av hyfsad gym-aktivitet.
Sonen var på besök då jag anlände hem, med mera prylar till sin sportbil att montera i den. Dock hade han varit tvungen att ta sin "gamla bil" för att lyckas med transporten hit ut. Nästa gång det blir fint väder återkommer han i sportåket, för mer mekande med ljudanläggning. Under tiden får vi alltså äran att vara lager och senare alltså även "mekarverkstad" pånytt.
"å regnet det bara öser ner...." är visst uppehåll en stund just nu förresten.
 
Tillbaka i bilen efter gym-passet, det regnar. Men vad gör det när man klarat av dagens gym-besök.
 
Igår pratade vi om "nalle-björnar" i skolan, fick se ett foto i en mobil......"jag har en sån hemma".....
 
Vi vill ha mat...igen! (mellanmål), återstår att se vem som vinner kampen. De har stirrat på mig i flera timmar nu.... 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0