fagersannagerd

....utan att jag ens lade märke till det den här gången. Helt utslagen i fredags som bekant och åkte på nytt dygnsarbete lördag. Förr om åren var det ett väldigt flängande både på maken och mig, med anledning av ideellt engagemang och därmed påföljande arbete. För min del är det totalt förbi, medan maken har trappat ner insatserna till fotografering av eventet. Sonen engagerade sig dock åter iår, som lagvärd igen.

Lördagen ägnade vi åt att besöka second hand (jag och några till från boendet) med lite inköp av fynd som följd.

Det blir mycket tid som går åt till måltiderna, antingen man lagar maten själva eller får färdigt från köket.

Ungdomarna ville sen gärna aktivera sig, merparten följde med min kollega till beachvolleyn vid Örlenbadet. Men några föredrog att tillbringa nån timma på gymet istället.

Jag däremot, var inte alls sen med att frivilligt erbjuda mig som barnvakt åt det tomma boendet.

Det var riktigt skönt att bara sitta där en stund, ta rast för en gångs skull, sticka och bara njuta av tystnaden.

Sen blev det fullt drag igen, med stick- & virk-lektioner, mera matlagning, musik och schack. Det sistnämnda var jag bara åskådare till och tur var väl det, eftersom det säkert är närmare fyrtio år sedan jag spelade för egen del.

Dags att sova lite igen och sedan lämna över till nästa jobbarpar, för att fortsätta till sista loppis-söndagen på lanthandeln för iår.

Inte sålde jag något idag inte, men handlade en del gjorde jag allt. Vilket är lika bra att erkänna direkt. Däremot hade mina "loppis-kollegor" hunnit sälja både det ena och det andra åt mig, de senaste söndagarna jag inte kunnat delta.

Dock var det tillräckligt mycket (och lite till kändes det som) att släpa ut till bilen för transport hem igen. Följt av urlastning och placering på stället "sålänge" . Denna vrå har vi väl alla i våra hus, att ta itu med om en stund och stunden tenderar att vänta på sig, eller.....

Fem hungriga änder är utfodrade en gång, men bortmotade med Mr. Kvast två gånger redan på den korta tid jag varit hemma. Kan inte ha altandörren öppen mer än en springa numera, för de travar rakt in i köket utan rädsla.

Men det får allt räcka med saneringen av altanen, köket vill jag inte spola med slang eller vattna med kanna.

Ska nu bara vara resten av dagen och imorron väntar halvdag på andra jobbet, innan det bär iväg till boendet för ett dygn igen, på tisdag.

....och nu är dom här för fjärde gången, de små flygfäna.