fagersannagerd

.....till muséet, tillsammans med morfars svarvstål och några foton på ännu äldre anfäder till de båda.

"Flyttfirman" fikade frukost en stund och vi pratade lite om mitt kommande guideuppdrag, bland annat.

Nu laddar jag för en utflykt till centralorten, med några ärenden på agendan och därefter en "sittning" på gymet.

Ute på gräsmattan står två änder och spanar ut över sjön, vet inte vad som är så väldigt intressant, men de har stått så i nästan en kvart nu. Igår var det en delegation på fyra stycken här och de travade upp på verandan mot sjön, för att titta på utsikten kanske. Men då jag öppnade altandörren blev det helt om på sekunden och kapplöpning mot den fömodade maten. I deras värld finns tydligen bara en anledning till att denna dörr öppnas: Det ska serveras frukost, lunch eller middag till änder.

Tre ärenden fanns att uträtta i Tibro. Först ut var att hämta den enorma V75-vinsten (32 kronor) från uppesittarkvällen. Tyckte den var så ynka att det var lika bra att spela bort den på ytterligare en V75-omgång, den ikväll. Ska kolla senare om jag och sonen har håvat hem storkovan, då vinsten ju var gemensam. Alldeles på eget bevåg satsade jag dock pengarna igen, utan samverkan. (ajabaja....)

Åkte därefter hem till en f.d. jobbarkompis (numera pensionär sen länge) för att fråga om hon var sugen på en tripp söderöver. Detta under förutsättning att mina "övervakare" ger mig tillåtelse till ett tillfälligt uppehåll med ersättning.

Medan jag satt där och drack kaffe, trillade poletten ner...

Hon fyllde ju år idag! Bara att säga grattis alltså.

Visst var hon sugen på att resa, men funderade en stund över den finansiella biten och kom då ihåg att hon hade ett "litet" förråd av euro sen förra trippen och tog beslutet att haka på, så då startar vi processen..... Det boende jag redan "hittat" på nätet, visade sig dock vara upptaget, så får söka vidare efter den perfekta semestervåningen.Avslutning i Tibro fick väl bli gymet dådå.

Middagsmenyn idag föranledde inte maken att göra vågen. Trots att jag påpekade att det nog var åtminstone tio år sen han senast blev serverad gulasch, infann sig inget soligt leende. Han åt dock upp en portion, men avböjde erbjudande om att få det som blev kvar i matlåda.