fagersannagerd

...idag, varken vädret eller jag faktiskt. Känns som om jag "har nån skit på gång", men får väl hoppas på att det går över. Har plockat i mig några Alvedon och hoppas på det bästa.

Vädret är också lite sådär, men uppehåll just nu i alla fall. Var ute på lunchen och inhandlade en fryst Findus gourmet-portion, som nu är slut. Mötte en kompis i affären och bytte några ord, lunchrast går ännu fortare än arbetstid. Är det någon mer än jag som upptäckt detta.

Sen slutar man aldrig att förundras över människor. En del kan haka upp sig på rena skitsaker (haha) och älta det i tio minuter via telefon, utan att det över huvud taget ens är något att prata om.

Andra kräver att man aldrig, över huvud taget, gör några misstag och om man då rättar till problemet nästan genast, är inte det heller bra.

Ja det är synd om människorna ibland. Brukar tänka som så att har de inget positivt att fokusera på, väljer de att leta negativiteter istället. Är ganska bra på att känna igen symptomen och försöker för egen del att inte hamna i den fällan. Men ibland är det svårt, riktigt svårt........

Har nyligen i bekantskapskretsen riktigt tunga händelser och i sådana lägen undrar man var rättvisan tagit vägen. 

Så maktlös man än känner sig, kan man ju ändå finnas till hands som "en oas och tillflyktsmöjlighet", om än en klen sådan. 

Enligt principen: "Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något" (typ)

Igår blev det bara bakat och bullarna blev väl hyfsade, de ligger nu i frysen. Idag har Inga stått vid spisen sen hon kom hem, så veckans två kvarvarande arbetsdage-middagar är fixade. 

Nu blir det relax. Maken har klippt alla häckar, så han relaxar i badet. Medan jag dimper ner i fåtöljen och tittar på husletande och Barnmorskan i East End så småningom.