Lars Lerin och jag......

.....träffades en kort stund, då jag bad om signering av en av hans böcker, "Snigelsommar" köpte jag. Det var inga som helst problem eller konstigheter, han bara utförde min önskan. Dock var det många damer som ville ha en pratstund med honom, så han hade det "hett om öronen". Men han var precis lika vänlig och ödmjuk här, som i teve-programmen.  
För övrigt, hela utställningen är väl värd ett besök för där finns det mesta avporträtterat: Fina naturvyer, hus av alla de slag, skjul, Draculas slott, bonnkärringar(och gubbar), insekter, fåglar, död skog och bokhyllor med böcker och pärmar.......skulle kunna hålla på hur länge som helst och rabbla upp.
Ja det var ett lyckat besök och precis smockfullt med folk, men lokalerna är stora och rymliga så vi fick god plats utan att trängas.
Annars vill inte makens halsbaciller (bördiga från stockholmsfamiljen) riktigt ge med sig. Det var riktigt besvärligt igår kväll på hotellet, men han vill inte gå till doktorn för idag var det återigen lite bättre....på da'n iallafall.
Nu är vi hemma en snabbvisit, innan det på fredag blir just en sådan (snabbis) till Stockholm för barnvaktsuppdrag.
Mor (till barnen) och en kompis ska cykla tjej-Vättern i Motala, medan fadern har uppdrag att föreviga cyklister i det stora loppet. Redan förra året hade deras företag ett liknande uppdrag och nu alltså igen. Dygnet-runt-göra.....
Maken fyller dessutom år på lördag, mycket på en gång alltså.
Har varit och "snabb-bunkrat" lite mat till morgondagen och strax sjunker jag nog ner i fåtöljen, för att smälta dagen med lite teve.
 
En av de vackra Lerin-vyerna, med två betraktares skuggor i glaset........
 
......bondliv.
 
Denna påminner mig om min farbror-Hans-oljemålning "Dammen" som tyvärr förstördes i branden 1997.
Så annorlunda, men ändå så bekant på något vis.
 
Här skyndar konstnären hastigt förbi min ovetande make....
 
Men här är nog ändå mina "favoriter" av hans verk. Så annorlunda men mitt i vardagen ändå.
 
Konstnären i samspråk med sin publik........
 
....och i caféet fanns många olika porlinsvarianter.
 
Och här är beviset för mitt korta, men trevliga möte med konstnären.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0