Man ska inte vara ledig.....

.....det kan ganska krasst konstateras vid återkomst till arbetet.
Återigen en sån där dag då inget kom ur händer, för att det bara ringde och lapparna var som ett oändligt täcke "överallt". 
Som grädde på moset kan vi sedan tillägga att telefonens headset-batteri var slut och återigen blev det dags att skrika i ett "utgångshål" i datorn till kunderna. Behöver jag säga att det var mer än svårt att uppfatta vad de hade för ärende.
För tio dagar sedan ringde jag och beställde ett nytt batteri, men det visade sig att tjejen som svarat inte gjort något åt saken. 
Första samtalet bröts mitt i och den kille som svarat var allt annat än hjälpsam inledningsvis utan ville jag skulle ringa någon annanstans. Detta trots att jag satt med förra ordern framför mig och hade nyttjat just det numret.
Nåväl chefen som säkert hade massa (och lite därtill) att göra fick ringa upp igen och se till att beställningen nu blev utförd. Han hörde iallafall vad som sades i andra ändan......
Precis den situation som jag försökte undvika då den 19 maj, genom att vara ute i god tid med beställning. Men inte då....... 
Nu får vi se om det blir en hel eller halv "hojtardag" imorgon också. 
Lunch, ja det hade jag ingen ro med, utan blev bara att kasta i sig lite mat och sen tillbaka till röran.
Kontorshunden anlände idag med en stor strut på huvudet. Hon hade i helgen akut fått göra en operation och hade varit väldigt dålig, men nu verkade hon en aning piggare och se det gick att slicka matlåda med strut på huvudet.
Vilken tur i oturen.........
Handlade lite på vägen hem, men fick efter ankomst tvätta bilen ren från hur mycket fågelskit som helst. Det hanns ju inte med i morse vid avfärden. Nåväl flygfäna hade haft en rejäl "bajsfest", men nu är det mesta borta igen. Återstår att se hur läget är klockan sju imorron bitti.
Maken är väl lite bättre idag, men långtifrån bra och några baciller varken vill eller hinner jag med just nu.
Det är fullt upp ändå.......
 
Ingas köttgryta, helt ok både söndag och måndag.......
 
Finfrämmat i plommonträdet, vid talgbollarna som det finns kvar av.
 
Det är synd om mig........jag väntar på nå't gott.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0