fagersannagerd

Vi får väl se när alla "måsten" är undanröjda. Det tar ett tag att "komma ikapp" när man har varit ute och roat sig så länge och man lägger sig till med mer lathets-fasoner än vanligt. Efter några dagar med skarpt läge på praktikfronten, infann sig då en lördag med ledighet, igen!

Jag var uppe vid åttatiden och tittade på termometern, minusgrader ute och ett tunt lager snö låg kvar på gräsmattan. Efter snabbt toalettbesök fann jag därför för gott att krypa ner i sängvärmen igen, en liten stund.

Nästa gång jag vaknade, registrerade jag att maken hade kravlat sig upp. Motvilligt kände då också jag, att sova kan man ju inte göra hela dan och klev ur sängen. Frågade maken vad klockan hunnit bli och fick svar att hon var elva. Fel svar sa jag då till honom, för sååå mycket kan hon inte vara. Nej bara fem i, blev repliken.

Telefonen ringde och mor ville ha både besök och leverans av "godis". Hon var bland annat sugen på croissanter.

Ringde då ner till bästa närbutiken och frågade om dom kunde baka några åt mig, kommer om tjugo minuter.

Jajjamän, det fixar jag, blev svaret.

Snabbt in dit och plocka ihop resten av"godislistan", betala och vidare mot Hjo, via en titt-in på second hand för min del och ICA för att hämta rek, samt Däckhotellet för att beställa tid för makens del. Nu var vi ändå lite tidiga, så för att inte komma mitt i lunchen insisterade jag på ett tjugo-minuters besök hos Hem&Hobby, där det gick åt en trehundring.

Efter en stunds sittning hos mor, blev det en korv i kiosken och sen en fika hos syster innan hemfärd, via Grevbäck och Breviks Camping. Maken fick nämligen ett nostalgiryck och skulle "leta/återse gamla fotbollsplaner helt plötsligt. Nu var det ingen större omväg, max två kilometer och han verkade nöjd med "utflykten" från riksvägen.

Det blev sen middag, ta hand om tvätt och inköp, några räkningar att betala åt mor och nu är det strax färdig-ljuget för idag och då blir det "Så mycket bättre"........

....borde den lokala butiken i ett litet samhälle vara och visst kommer det en och annan kund. Men många fler än så bor ju på orten och handen på hjärtat, var handlar vi nå'nstans? Trenden i dagens samhälle går mot alltfler opersonliga mastodont-centra, det senaste öppnades nu i veckan i Malmö, (Skandinaviens största) tyckte jag mig höra från TV-nyheterna. Visst är det bekvämt och ibland kul att "springa runt" i alla de slags butiker och "slösa bort" en hel dag, i kommercialismens tecken.

För tid går det åt, till sådana nöjen. Där lurar man sig nog grundligt egentligen, för man tror att finns allt under ett och samma tak, går det fortare. Men vi människor är "flockdjur" och sannolikheten för att alla (eller väääldigt många iallafall) kommer på att det vore skönt att ha inköpen undanstökade fredag kväll, eller kanske lördag förmiddag (efter sovmorron), är stor. Vilket föranleder att fredagar är det tjockt inför helgen och klockan elva på lördag är ALLA där samtidigt och trängs.

Det är billigare på stormarknaden, jovisst, men bensinen att ta sig dit, är inte det. Besparing blir i slutändan, plus minus noll. Alltså det vi inbillar oss ha sparat, försvinner på ett annat utgiftskonto istället och tiden som gick åt till att trängas med andra, kanske skulle ha varit smartare att ägna åt rekreation istället.

"Vi biter oss själva i svansen" och "går över ån efter vatten", men har vi sen glömt nå't litet.....är det väldigt behändigt med en servicebutik att svänga ner till, sju dagar i veckan.

Men om den ska finnas kvar till akut-situationerna, måste vi också vardagshandla mycket mera lokalt.

Tänk om- tänk rätt, medan tid är........

 

 

Ja, det visar sig väl så småningom, men just nu har jag börjat lära mig snabbköpskassa och varuhantering i butik. Det är som vanligt egentligen, att av misstagen lär man sig och en hel del såna kommer det att bli veckorna framöver. Inga stora dramatiska blunders än så länge, men det är in-nötning av rutiner som gäller.

Med andra ord, det gamla vanliga konceptet: övning ger färdighet.

En sak står också helt klart att ju äldre man blir, ju svårare är det att få ny kunskap att fastna i hjärnkontoret. Med åren har man dragit på sig något slags teflonlager, som "sköljer bort" alldeles för mycket vid första kontakten.

Men trägen vinner och med "tjata-hål-i-huve't-metoden" fastnar så småningom en del fortfarande.

Bara att fortsätta på den vägen och ha tålamod, både med sig själv och alla nya teknik-påfund. Sen får tiden utvisa vad det blir av alltsammans, pyttipanna eller nå't annat.

Hursomhelst är det alltid kul att träffa kunder och "tjöta lite", med både kända och okända och på utrikiska ibland, även här. (För det finns mycket tyskar bl.a., som har sommarstugor här i samhället och runtomkring sjön.)

Nu är ju vår by ingen storstad direkt och affären ingen stormarknad, men här finns allt vad man till vardags behöver.

Dessutom sedan de nya ägarna tog över, ordning och reda samt snyggt och prydligt i hyllorna. Så direkt iögonfallande att ett tyskt par, bara stod och tittade sig omkring i butiken och då jag frågade om de sökte något, svarade herrn: nejdå, men vi tycker att det har blivit mycket mera ordning och trivsamt nu mot förut.

Så nu kära Fagersannabor (och givetvis alla andra också) är det upp till oss själva, att handla lokalt så vi får behålla vår närbutik. Gör vi inte det, kanske vi när det sen är försent, ångrar oss djupt.

Men det är så dags då..........

Imorron är en ny dag, vi träffas på Tempo.....i Fagersanna!

 

 

 

 

När man är utomlands såpass länge som fyra veckor, kommer man på vissa saker som man definitivt saknar. En del av dom direkt, medan det tar någon vecka innan "abstinensen" för vissa andra  grejer anmäler sig.

Detta är en alldeles högst personlig betraktelse över vad jag saknar.....

Om vi börjar med det som dyker upp direkt, dusch med rörelseutrymme och ordentligt tryck på vattnet. Denna gång var trycket bra men utrymmet snålt, räckte med att man försökte vända på sig, så slog man emot en vägg eller dörr.

Kudden, min egen kudde, eller en av dom iallafall. Det slår aldrig fel utan att det är tråkvarianter som man vissa nätter kan vända hundra gånger, utan att få det bekvämt.

Separat slask och inte kombinerad diskho- slask. Det är väldigt irriterande emellanåt. Funktionell planering av kök över huvud taget, är en aning bristfälligt många gånger. Till exempel en köksdörr att flytta på varje gång du ville hämta nå't i kylskåpet.

Så småningom kryper sig saknaden av lingonsylt och äppelmos (till gröten) på, samt även färsk svensk mjölk.

Sist men inte minst släkt och vänner........(de flesta iallafall).

 

Igår var det då dags att flyga hem till verkligheten igen, efter fyra ilsnabba veckor i ett behagligt klimat. Det gick definitivt ingen nöd på oss därnere i solen, men det är inte fel att komma hem "på riktigt" heller.

Även om vi häruppe i Norden har ett kallare klimat, är det också något visst med årstidsskiftningar.

Ungefär som såhär: Man måste ju ha lite tråkig väderlek ibland, så man verkligen uppskattar fina dagar. Lite kyla är heller inte fel som omväxling. Just omväxling är väl egentligen det man strävar efter, lite av varje hela tiden och helst hoppa över "det värsta" (om det går). Sådär svenskt lagom av allt blir bäst, om man får bestämma själv.

Dagen började i lagom tempo och lagom med trafik. Vi var tillbaka med bilen på överenskommen mötesplats i lagom tid och åt en lagom hamburgare, innan check-in.

Vi fick sen snällt ställa oss i kö vid gaten, men där slutade strax allt lagom. Rätt som det var, släcktes vår flight på gate-skylten och man började ana ugglor i mossen. Jajamän, på infoskyltarna hade det kommit upp delayed, två timmar.

Bara att hoppas det skulle stanna vid detta. Inte så kul att ha ytterligare ca 3,5 timmar i bil efter nästan fyra på planet, när det ursprungligen skulle ha anlänt till Skavsta 19.05.

Sega var de extra timmarna "instängda" på en varm terminal, "tack vare" franska flygledare i strejk. Nu hade vi ändå tur i oturen och var efter nonstop-bilresa, hemma i Fagersanna redan vid ett-tiden.

Men hela köksbordet fullt av post som behövde "akutsorteras" efter så lång semester, inkräktade på skönhetssömnen ytterligare någon timme. Ny praktikplats att starta nästa morron begränsade också sovmöjligheterna.

 

 

 

 

Sista dagen var vi tvungna att göra något vettigt tyckte jag, inte bara sova och slöa. Blev en tur upp i bergen till ett av Spaniens mest besökta turistmål, det har jag iallafall läst nånstans.

Väldigt fin men krokig väg ditupp och man fick passa sig så man inte kom för nära kanten. På utsidan större delen av vägen var det vägräcken, men på insidan var det bara ett öppet cementerat dike för vattnet att rinna i och det var ca 30-40 cm djupt. Lika läskigt som höjdskillnaderna i övrigt, tyckte jag och dom var långtifrån små.

Vi har varit där en gång förut, för fyra år sedan, men där är vackert och mycket turister, troligen året runt.

Vägmärken visade risk för snö så det är hyfsat högt över havet, minimum 1000 m, kanske mer. 

Idag var det dock ingen som helst risk, runt 23 grader och strålande sol. Denna gång gick vi hela vägen, ända till den lilla borgen högst upp. Dit var det inträde, men med den "bonusutsikten" (åt båda håll) som de sista (åtminstone) 50 metrarna gav var det värt sex euro för två. Men det var många trappsteg så vi fick jobba för det också.

På väg ner, vid utgången var det en grind som slog igen efter oss med ett brak, så att ett gäng holländska tanter i souvenirbutiken precis bredvid hoppade högt. Därefter tog vi en fika på det lilla torget och besökte sen några av alla de souvenirshoppar som fanns. Två småsaker blev köpta, sen dags att fortsätta nerför, till bilen.

Halvvägs satt en "levande staty", en brud i helvitt (populärt sätt att "tigga pengar", med skillnaden här är att man inte blir påhoppad om bidrag). Hon fick alla våra bruna småpengar som vi samlat i botten på handväskan. Så var vi av med det "skräpet". 

Åkte en annan lite större väg ner och nu slöar vi en stund innan middag, som kommer att intagas på sta'n strax. 

 

 

 

Bäst att passa på, ensam hemma med datorn en stund.

Eftersom jag satt till halv tre inatt och bloggade, blev det sovmorron i kvadrat. Då passade maken på att "kapa" maskinen, för att skriva sin fotbolls-blogg. Det hade ju jag inga problem med utan sussade vidare, långt fram på dan. Ja vilket slö-liv vi har lagt oss till med, men blir snart ändring på detta (för min del iallafall) om några dagar.

På tisdag landar vi i verkligheten igen och då dags att ta sig an nya utmaningar.

Väl uppe ur bingen, blev det att "komma ikapp dagen", med en snabbfrukost/tolvkaffe på balkongen. Trots att det är blåsigt, mulet och lite lägre temperatur (18´C) är det ändå angenämt att vistas ute.

Deklarerade sen att det inte fanns något ätbart i middagsväg här hemma, (Håller på att äta ur förråden inför hemresan.) så det var bara att ta sig ut på stan för att hitta lämpligt utskänkningsställe.

Vi hamnade nere vid havet (surprise, surprise) på en italiensk restaurang och valde dagens trerätters-meny.

Därefter var klockan en bra bit över fyra och maken började bli nervös för att inte hinna till match-start (17.00)

Han fick därför omgående "veckopeng och ledigt" för att promenera till sportområdet, efter det att jag konfiskerat bilnycklarna.

Jag hittade sedan en enda butik med mestadels kläder, som var öppen därnere på strandpromenaden. Gick alldeles utmärkt att handla i den kan jag meddela. 25 euro fattigare. Men en kjol till mig och ett par shorts till maken istället, tyckte jag var en bra deal. Vi får se om dom duger, när han kommer hem.

Strosade sen tillbaka till bilen och möttes av en "p-vakt" exklusivt för vår bil.

När vi ställde bilen där, kom det en katt och "pratade" med oss och samma katt hade tagit tillfället i akt att använda vår motorhuv som värmedyna för sin eftermiddagslur. Han flyttade dock motvilligt på sig, när han insåg att "sängen" skulle åka.....

 

 

 

Det har regnat en del inatt och på förmiddagen här i Altea, men framvid middagstid tittade solen fram. Detta trots att prognosen lovat regn, (ganska mycket också) hela dan. Maken har varit bekymrad över detta, eftersom det inte finns tak över våra sittplatser på fotbollen. Matchen Valencia-Athletico Bilbao startade klockan 20.00 och vi startade vår resa vid fyratiden. Det tog ungefär en och en halv timma att köra. Vi hade både karta och skrivna noter över hur vi skulle hitta dit.

Nu är det ju alltid så att i teorin verkar det hyfsat enkelt, men sen tillkommer verkligheten. Skylttexter som saknas eller inte syns så bra, mängden trafik och konstiga rondeller i mastodontformat, där man inte vet åt vilket håll man ska förvänta sig att det kommer bilar.

Inte för att vi körde fel direkt, utan vi hittade faktiskt en ännu enklare väg att ta sig till stadion, än både google maps instruktioner och turistbyråns markeringar på stadskartan.

Väl framme och i mycket god tid, fanns det parkeringsplatser precis utanför den port vi skulle gå in genom. Vi blev invinkade av en färgad kille och anvisad en ledig plats. När vi började prata med honom, visade det sig att han bott i Sverige i två år, väntande på asyl, men fick ingen så han fortsatte till Spanien och har sökt även här men väntade fortfarande, efter fyra år på legala papper. Han var ursprungligen från Nigeria. Han hade bott i Farsta, Gävle och Hofors under sin tid i Sverige och tyckte att det var bästa landet i Europa. (Sa han iallafall, men såg så glad ut samtidigt, att vi trodde honom.)

Vi tog en fika först och sen en tur runt hela stadion, innan vi gick in. Ganska högt satt vi, men mer än dubbelt så högt till, var det möjligt att sitta.

Många mål även i denna match, med facit i hand. Men fansen var inte helt nöjda med hemmalaget och började så smått vissla ut dom, men med ca fem minuter kvar kom kvitteringen till 2-2 och sen på övertid blev det 3-2 och ett dj...la liv på stadion. Det vill säga dom som inte gett upp och gått hem, som vår bänkgranne. Han sade några väl valda ord (jodå, såpass förstod jag) och gick därefter, då det återstod tio minuter.

Efter match var det inte direkt mindre med trafik och rondellerna var mer än mysko, nu även i mörker. Maken sa:  "Kommer vi levande ur det här så...." och det gjorde vi följdaktligen, eftersom jag sitter här och berättar om det. 

Engångs-regncaparna är fortfarande obegagnade, men bilen blev en aning våt under hemfärden.

 

Aj!, sa lyktstolpen, när en engelsman i huset backade lite illa. Det var morronens höjdpunkt!

 

 

 

Slöförmiddag som vanligt och lunchen serverades vid halvtre-snåret. Lite blåsigare idag och en och annan regndroppe har fallit, men knappt så att marken har blivit våt.

Till lunch idag blev en "favorit i repris" , spenat med ägg, bacon och stekt potatis. Sen kände vi oss mogna för en liten utflykt (eller snarare var det jag som sa att vi skulle göra en). Det blev en tur norröver mot Calpe, för jag ville filma när vi passerade tunnlarna vid Mascarat. Sen var det tänkt att vi skulle leta reda på "gamla stan" i Calpe också, men det var avspärrningar lite varstans och enkelriktat både här och där, samt renhållningsarbetare ute och rensade gatorna. Jag misstänker att det var städning efter marknad, men hur som helst gav vi upp idén om gamla stan och åkte ner till havet istället. Där var en väldig aktivitet, på vågorna. Dock inte speciellt många som badade, men några var det allt.

Vi satte oss på ett fik precis vid kanten till strandpromenaden, med panorama-utsikt över hela stranden och klippan. Där satt vi och lyssnade på vågornas dån och njöt varsin "café americano con leche", med sandwich och tårtbit till.

En sväng på ortens Mercadona för att fylla på förrådet av drickbart, vatten, mjölk och läsk. Men visst slank det med några andra småsaker också......

Hemma ska vi nu stoppa i oss lite färsk baguette med god fyllning innan vi åter tar sängen i bruk, så vi är pigga inför resan till Valencia och fotbollen i La liga under morrondagen.

Enda orosmomentet i nuläget är väderprognosen, som visar regn under hela dan. Alla prognoser utom www.yr.no (som ska vara väldigt tillförlitlig), den sidan visar uppehåll precis under matchtiden, så den litar vi på.

Vad annars att göra.......gilla läget och ta med våra engångsregncaper, inköpta hos Jula.

Ni kan våra rutiner vid det här laget, sovmorron till runt tiosnåret och sen ingen större stress. Blev en liten stund uppe vid poolen, med ljudbok respektive stickning. Rätt vad det var kom det fyra tjejer ur hissen, som snacka norsk. Jag sa att vi var svenskar och då frågade den ena om vi var deras vänner? Jag fattade inte först, utan sa att det kunde vi väl bli! Då förtydligade hon med att dom var Jehovas vittnen och hade precis köpt tre lägenheter i huset och skulle köpa två till att hyra ut. Ok (och samtidigt tänkte jag), att då ska vi definitivt INTE köpa nå't här, om vi nu mot förmodan skulle haft såna tankar. Sen talade jag om för henne att vi inte var deras vänner.

Dom stannade inte utan skulle bara kolla in poolen, då de förmodligen nyss anlänt.

Jag gick ner och fixade vita bönor, ägg & bacon till lunch och sedan begav vi oss till tåghållplatsen igen. Denna gång för att åka en kortare resa, söderut till Benidorm. Vi var strax där och sen började travandet, ner mot gamla stan och havet. Det var precis så långt att gå, som jag hade trott och temperaturen idag låg på 31 grader, vilket jag sett på vår apoteksskylt hemmavid.

En aning kvavt var det också, så efter att vi varit hos "tröjaffären" och handlat.....igen, satte vi oss och tog lite drickbart på en bar i gamla stan. Sen blev det en glass och mer travande i gränderna, innan vi vände norrut mot stationen igen. Maken var en aning klentrogen, vad det gällde mitt lokalsinne, men vi kom iallafall rätt, då jag var envis och stod på mig.

 En liten bar vid huvudgatan nå't hundratal meter från stationen, fick servera oss kvällsmat. "Bocadillo" till maken och "empanada con tuna" till mig. Det var ganska mulet och ett rosa ljus över skymningen ikväll, vi får väl se om han får rätt, "tröjnisse", som utlovade dåligt väder imorron......

 

Då kör vi......

 

 

Idag bestämde vi oss för att åka tåg. Det finns en smalspårig järnväg som går mellan Alicante och Denia, men den är nedläggningshotad. Det sitter lappar överallt, framförallt vid hållplatserna och stationerna om aktioner för att rädda linjen.

Vi har en hållplats ungefär en kilometer från där vi bor, så vi tog en promenad i solen för att åka med "ferrocaril" till Denia. Det är en stad med ganska stor hamn, som man kan ta färja över till Balearerna (Ibiza, Mallorca, Menorca).

Nu hade inte vi några sådana planer, utan bara ta en dagsutflykt med fin utsikt under tågresan som bonus.

Framme efter en timma gick vi en rejäl promenad i sta'n, åt lite tapas och tog en hel del kort, innan vi gjorde samma tågresa tillbaka.

Här följer ett reportage:

 

Idag var det marknad igen, ingen konstig helgdag som var ivägen. Blev skjutsad upp till bensinmacken där den startar och sen fick maken ledigt ett par timmar. Mycket lugnare att gå själv, då kan man titta på precis vad man känner för och ta god tid på sig. Hittade två långärmade t-tröjor till mig i en av alla "offerta"-högar, där allt kostar tre euro. Kunde sen också inhandla ett par tunnare shorts med fickor lite här och var, till maken. Nu var han ju inte med  och kunde prova, (det hade han aldrig besvärat sig med ändå, så egentligen inte problemet), utan bara att ta beslut om en chansning på att storleken var ok. Om dom föll i smaken, ja det skulle dock bli en annan historia, men eftersom jag valde den glada färgen gråsvart, var det inte alltför kontroversiellt.

Köpte sedan också en liten julklapp till och så hade två timmar gått. Dags att ringa efter privat-taxin för hämtning och medan jag väntade införskaffa nå't drickbart och en liten pirog på macken.

Det smakade bra där på bänken i solskenet, medan jag väntade på skjuts.

Hem och tillaga middag, som vi sedan åt och maken ville visst inte göra nå't mer denna dag, så då gick jag och sov middag. Allt på temat, "Vem vinner tråkighetstävlingen", om vi nu har en sån?

Kväll blev det iallafall och jag var uppe vid poolen och tog några kort, inte så intressanta kanske, men får duga som dagens illustration.

 

Jag var idag vaken redan strax före halv nio och gick upp till poolen. Inte för att bada utan för att eventuellt kunna ta något kort i morronljus. Gjorde så och återvände ner till lägenheten utan att maken ens märkt att jag varit borta. Han sov fortfarande och gjorde så i nästan två timmar till.

Passade då på att använda datorn, äta min gröt, koka ett ägg, fixa kaffe och koka skalpotatis (till middagen)

När maken slog upp sina blå, blev datorn genast ockuperad. Då gick jag och "sträckte på ryggen" ett tag istället och slumrade nog till en del. Framåt tvåtiden var det dags att göra nå't av kycklingfiléerna i kylskåpet, dom fick bli middag i currysås.

Sen "gav jag order om" att vi slulle göra något, exempelvis "ta tjuren vid hornen och krypa till korset" och besöka Benidorm stad.

Kan inte erkänna att jag haft totalt fel, men nere vid stranden/stränderna och i gamla sta'n var det helt ok, man kunde inte se alla de där fula skraporna som jag ondgjort mig över så mycket (bara några). 

Det fanns speciellt en strand mellan båthamnen och "balkongen", en liten bukt med höga klippor och palmer planterade, som var ganska mysig. Uppe på "balkongen" var det lugnt och väldigt vacker utsikt (om man tittade åt rätt håll), där tog vi en kaffe, cerveza och varsin glass. Sen gick vi genom ett litet valv, hamnade i gamla sta'n och handlade mer julklappar. Ack ja de är inte gratis, men förhoppningsvis blir mottagarna glada.

Kan ju inte skriva vad vi handlat för då blir det ju ingen överraskning.......

På stationen hämtade vi en tidtabell för tåget och ska väl försöka åka till Denia i veckan, för den vackra utsikten från banan som vi förstått finns, då tåget går väldigt högt på vissa ställen.

På hemväg köpte vi en baguette och jag ska senare, försöka "återskapa" den goda bocadillon vi köpte vid stadion igår. Strax blir det steka bacon av.......

.....och så är det naturligtvis fotboll på burken!

 

Alarmet satt igen för att komma ur sängen, denna gång redan klockan sju. Vi vaknade dock (kors i taket) före innan det gick på, redan vid halv sju, gjorde oss iordning och började resan söderut till Torrevieja för att hämta upp vänner och fortsätta till Elche några mil därifrån, för att se andraligans ledarlag i aktion. Eftersom vi var ganska tidiga, hann vi med en kopp kaffe på kompisarnas patio i morronsolen, innan avfärd.

Det var inte svårt att hitta stadion och strax hade vi inhandlat biljetter, samt bocadillos och empanadas (baguette-mackor och piroger) att stoppa i magen.

In för att leta rätt på platserna och med viss assistans från två spanska åskådare kom vi på rätt stolar. Flera gånger fram till matchstart, blev vi dock ifrågasatta om vi satt rätt. Men vi hade skaffat "bundsförvanter" i våra spansktalande "nyfunna vänner", som försvarade oss mot sina landsmän. Tummen upp mot oss vid varje tillfälle, typ ni har rätt, dom har fel......

Sen drog oväsendet igång och ganska snart även målgörandet. Det var hemmalaget som stod för dessa, med en straff som start. När matchen var slut stod det 4-0 på resultattavlan och bara happy faces bland fansen.

 Vi passade på att fika strax utanför arenan, medan alla andra bilar försvann och sen hade vi fri väg, ända ner till Torrevieja igen och fika hos en annan kompis. Där lånade vi dator och skrivare, så nu har vi boardingcard för hemresan iordning. Tiden går fort, bara nio dagar kvar till hemresan.

Väl "hemma" i Altea, stannade vi vid strandpromenaden och åt en sen, men naturligtvis god middag.

Nu är vi allt lite "trötta i "ögon'a".......sovmorgon är planerat!

 

På hemvägen såg  vi drakflygare i mängd, tävling på gång kanske?

 

En "översiktsbild" på landskapet, borta i fjärran skymtar Benidorm.

 

Kombination höga berg och låga moln.

 

....och här har vi dom igen, mina "hatobjekt" .....

vilket betyder att vi nästan är hemma och "dinner is served" at the seafront.

 

Idag var det jobbigt, hade satt mobil-alarmet på väckning för att inte sova halva da'n, eftersom vi skulle åka till Gandia. Det är en stad ca sex mil norrut från Altea och där fanns det närmaste stället att köpa Valencias hemmamatch-biljetter. Dom började säljas i butiken en vecka före varje matchdatum, vilket är idag.

Kunde dock inte somna inatt, visst är väl det typiskt, när man "har en tid att passa" och ska upp därefter.

Nåväl, efter att återigen ha ringt till butiken för att förvissa oss om att vi inte åkte i onödan, kom vi så iväg strax efter tio. Åkte den avgiftsbelagda motorvägen dit för att det inte skulle gå åt så mycket tid till resan och våra kart-studier över sta'n visade sig stämma och vi åkte bara lite fel, som snabbt kunde korrigeras.

Lätt att hitta affären och inget svårt alls att göra av med 450 kronor. Ändå hyfsat billigt för två biljetter till match i högsta ligan och på långsidan, tyckte vi. Dom hade även potenciella julklappar, vilket slutade med inköp (några hundra till) i ett nafs.

Dock kände vi oss nöjda och "firade" med en fika tvärs över gatan, samt gick femtio meter till och kunde införskaffa Valenciakarta på turistbyrån, helt gratis. Fick också tips på bästa färdväg in till stadion nästa lördag, direkt inritat på kartan.

En fin frukt- och grönsaksaffär fick därefter äran att ta del av våra pengar, medan vi kunde återvända till bilen med fin frukt och goda oliver.(fick smaka innan inköp)

Hem åkte vi så "gratisvägen", också den ganska stor, men passerande genom en del samhällen, där ett och annat trafikljus visade rött en stund.

Hittade ett matställe på hemvägen (vilket inte är så svårt härnere) och fick middagen avklarad för idag. Handlade förnödenheter på en annan supermercado-kedja och väl hemma i Altea, beslutade maken sig för att gå på B-lagsmatch här i byn.

Jag sparar mig allt till bättre fotboll, vilket eventuellt kan bli fallet under morrondagen. Det går nämligen en match i Elche (en bit söderöver) och dom leder division två för tillfället.

 

Mycket på en gång verkar det som, men sanningsenligt hände inte mycket idag heller före klockan tre. Maken begav sig upp till poolen några timmar tidigare, medan jag passade på att nyttja datorn istället. Som synes fick jag till ett inlägg på engelska  i min ensamhet. Efter det fixade jag en enkel middag, bestående av fish & chips som jag berövade frysen på.

Hämtade maken uppe på taket och talade till maten om för honom att vi skulle ut och åka en sväng när vi var färdigätna. Det blev en tur norröver till ett samhälle ca 5 km härifrån som heter Mascarat. Där träffade vi på "den  andra delen av befolkningen" och kunde se hur dom bodde och vilka leksaker de hade förtöjda vid kajen.

...och man fick passa sig för att inte bli påkörd av en gigantisk Rolls Royce som kom glidande.

Av någon konstig anledning kände vi oss inte så hemmastadda där, utan återvände mot Altea och körde till sportanläggningen, där det enligt affischer på gatlyktorna utmed huvudgatan, skulle vara utställning av något slag i dagarna fyra. FirAltea kallade dom det och det var montrar med reklam för allt möjligt, samt lite minimarknad utanför.

Sen var det helgdag idag igen! Denna gång p.g.a. nationaldag, så inga affärer var öppna, så vi kunde handla mat. Nu var vi inte helt utan direkt, så ingen katastrof. Bara åka hem och sätta på kaffet till de smarriga bakverken vi köpte på minimarknaden. Till kaffet fick vi även skådespel, i form av åska med blixtar och regn, men inte så mycket dunder. En film hann vi sen med och snart sängen, för imorron ska vi åka till staden Gandia och försöka fixa biljetter till La liga-matchen Valencia- Bilbao den 20 oktober.

 

We are enjoying our four week holiday in Altea, Spain. Nice weather, good food, pretty views and pool on the roof.

Have rented an appartement from a Swedish owner, found it on internet-ads.

Partly seaviews from our balcony, morning sun. On the roof there is a small pool to be used, we seem to be the only ones in the building, to do so.

Husband likes to get wet, but I prefer to sit in shadow with my knitting, something to keep everyone happy.

The town Altea, is not that overexploited as the much bigger neighbor, Benidorm (5 kilometers away).

There is an older part, with the church at the top, with many pittoresque lanes and all of the houses are white.

A small square at the top as well as the church and a buzzling nightlife at all the restaurants and cafés. 

At  the view-point nearby, you can see the "tragic" sky-scrapers of Benidorm. In my opinion a great shame and so totally "misplaced".

All this area is surrounded by quite high mountains and you can visit a very beatiful waterfall, not far from here or Guadalest "castle", high up on a cliff, one of Spains most visited sights by tourists.

Sandy beaches there are a few as well, for examlpe Calpe, Benidorm and further south Guardamar/La Mata.

If you look at my previous bloggs from here you will see a lot of photos.

 

....att få med mig maken ut på en liten kvällspromenad. Vi gick ner vår lokalgata, förbi hamnen (den lilla) i L'Olla och vidare till en restaurang vid vattnet, som faktiskt var öppen. Satte oss, beställde en öl och en vatten, samt en enda tapas.

För vi var inte hungriga försökte vi förklara för ägarinnan som nog förstod, men det passade inte med vad hon tyckte. Vi skulle naturligtvis äta en massa, enligt henne.

Så blev dock inte fallet och snart kom det en tallrik med sardiner "neddimpande" på vårt bord. De smakade inte illa, men var svåra att äta och det var ingen som helst risk att vi skulle bli mätta......

Ganska misslyckat egentligen..... och dyrt.

Vi travade sakta hemöver igen och satte på en film: "Country strong" med Gwyneth Paltrow i huvudrollen, bra faktiskt. Till denna åt vi lite snacks och drack ett glas vitt.

Nu är det dags att sova igen.......

 

Filmsnacks (platta miniskorpor, druvor, ädeloströra och chips, till vitt vin) 

 

Vad har vi gjort idag då? Ingenting, absolut ingenting om man undantar pool-häng med ljudbok och stickning. Överlämnar åt läsarnas fantasi vem av oss som ägnade sig åt vad.

Ätit middag har vi förstås också gjort och hunnit att somna mitt på da'n ute på balkongen, lyckades vi med båda två fast vid olika tidpunkt. Detta beror på vem som just för tillfället sitter vid datorn. Vi har ju "delad vårdnad" så här på semestern, om det lilla livet.

Inte helt lätt att få komma till, men än så länge har det inte uppstått någon större konflikt, bara lite otålighet över att tvingas vänta på sin tur.

Nu till den stora frågan för dagen, blir det något nattliv nu när skymningen smyger sig på? Har vi någon energi till att gå ut "i natten"? Får väl se om jag kan övertala maken ute i soffan på balkongen, med öronen fulla av bok......