fagersannagerd

Upp vid nio och på med en tvättmaskin, som sen hängdes uppe på taket i gassande sol. Bra det, då centrifugeringen i maskinen inte är den bästa och idag var det de tjocka handdukarnas tur att åka karusell ”light”.

Åkte sedan till kompisens bostad, ställde av litegrann som vi inte kommer hinna konsumera och lånade Internet.

Maken startade idag och jag halvsov i en fåtölj, i väntan på min tur. Allt flöt på bra, tills jag skulle göra ytterligare inlägg och länka till bloggen (som jag alltid gör).

Då helt plötsligt var det helstopp för mig att uppdatera och över huvud taget skriva några fler inlägg på Facebook. Kunde inte vänta hela dagen, så bara att packa ihop ändå.

När maken backade ner från den något förhöjda uppfarten, trillade främre kofångaren av med ett brak. Den fick ta plats som passagerare i baksätet, så länge.

Vi skulle åka till centrum av Torrevieja, men då först skolslut och sen vägarbete zinkade, bestämde vi oss för att åka mot La Mata.

Klockan hade blivit alldeles för mycket och jag var på ren svenska ”skithungrig” (och syrak på Internet och förestående slutet, på "avbrottet i tillvaron")

Hittade så småningom ett ställe och fick i oss en hel del, så mätta blev vi. Men det var ju meningen att jag skulle ha köpt havsöring och lagat här hemma och att vi bara skulle småfikat på hemvägen.

 Jaja, det blir sällan som man tänkt sig och sonen lät hälsa i ett sms, att farsans dator hade åkt på hardware failure……

Får se vad som inträffar nu när vi ska ut och ta en andra (och sista) churros-fika för denna gång. Imorron är det mer tvätt och städ som väntar innan norrman kör oss till flyget.

Söndag och sena frukostvanor som vanligt, men vid tolvtiden var vi i alla fall iväg på den planerade trippen till Cartagena, för att se lite mer spansk fotboll. Inte högsta ligan, eller ens andraligan, utan nästa nivå.

Maken hade programmerat in GPS-en och den skötte sig faktiskt ganska bra idag, bara en och annan rondell vi fick ta i repris, då chauffören tog lite fel avfart.

Fram kom vi och stadion hittade vi denna gång förvånansvärt snabbt. Nu hade vi några timmar att ”slå ihjäl” innan avspark. Åkte ner till hamnen och hittade ett parkeringsgarage, som vi nyttjade. Det första vi sprang på var Burger King och då vi ännu inte varit tvungna att ta till denna variant av mat fick det väl gå an idag, så var det undanstökat.

Precis bredvid oss satt några svenska tjejer och lite längre bort i hamnen låg ”Elida” med banderoll ”Sailing for Jesus Christ” och svensk flagga i aktern.

Tvärs över gatan fanns en turistinfo, där vi kunde få en stadskarta och sen vandrade vi i delar av denna historiska stad, innan det var dags för kaffe …och glass.

Tillbaka till stadion efter detta, för inköp av biljetter. Matchen skulle börja 17.00 hade maken läst nånstans, men då bortalagets buss kom halv fem, anade jag ugglor i mossen och läste på biljetten.

Där stod 18.00, så det blev en lång väntan på matchstart. Första halvlek var väl lite trög och mållös, men sen hann hemmalaget Cartagena göra tre mål innan slutsignalen ljöd.

Bara att uppsöka toan innan hemfärd då, men inte så bara visade det sig.

För det första släckte de ner belysningen samtidigt som matchen slutade och det blev en aning svårt att orientera sig och hitta haspen att låsa med.

Nåväl detta ordnade sig och ögonen började vänja sig vid mörkret. Strax klar och upp med haspen, men se dörren satt fast iallafall. Jag lirkade både länge och väl, men det gick bara inte att öppna. Började då banka och till slut undrade maken vart jag tagit vägen och gick mot oljudet. Han förklarade för funktionären att jag inte kom ut (hur vet jag inte) men de hörde väl bankandet också.

Hade precis tagit fram telefonen och tänkte ringa honom om dilemmat och kom då på att det även fanns ficklampa att använda i menyn på den. Lyste vid låset, men var bara att invänta assistans.

Dörren gick inåt och det behövdes en del våld utifrån för att befria mig. 

Nu är det ju tur att jag inte har nå’n direkt fobi, för att hamna i beskrivna situation och det blev ju en skröna att berätta……

 

 

Infarten till Cartagena

 

Ja häruppe är jag kung…..

 

Strandpromenaden med svenska båten ”Elida” för ankar.

 

En staty av en matros, men skulle lika gärna kunna vara brevbäraren som precis tömt brevlådan.

 

Här satt vi och fick först se heeela uppvärmningen, hemmalaget på bilden.

 

Hemmalaget gjorde entré i rosa bandet t-shirts…..

 

 

Solen sänker sig bakom berget utanför stadion. 

Grannstaden en knapp mil norröver har vi passerat många gånger, kanske dags att ta en ”sightseeing” där också tänkte jag imorse.

Maken blev pånytt utskickad i brödärende och frukosten på balkongen intogs väl inte klocka sju precis. Gott bröd hittade han hursomhelst och sen skulle han ta en promenad sa han. Jag som får hushålla lite med vad  knä’t tål, stannade i lägenheten och skrev det förra blogginlägget.

En stund innan det var lagom att äta middag, startade vi vår korta resa till Guardamar. Nu har vi inte sett hela sta’n, (då den var större än jag trott) men en bit i alla fall.

Så pass mycket att vi kunde konstatera att fina parker fanns det.

Traskade runt några kvarter och hittade snart en kinarestaurang som såg hyfsad ut.

Beställde var sin rätt, åt upp allt utom riset och fick två par sockar som present tillsammans med notan. Ska man vara förvånad? Är i alla fall bättre än snaps, som vi erbjöds till notan på förra kina-haket.

Hade sen bestämt att träffa kompisen vid stranden för att ta en fika, då hon hade ledig dag.

Vi blev sittande i två timmar, innan vi masade oss hem, för att hänga upp tvätten.

Under kvällen blev det sen premiärtur för mig som chaufför i den lilla gula, då jag lånade kompisens Internet en stund och som ”efterrätt” shoppade lite mat på Mercadona.

Nu ska vi  äta focaccia, den har precis blivit klar i ugnen och luktar inbjudande…… 

Dekorationer med historisk berättelse vid parken

 

Mer utsmyckning ….. ett kvarnhjul?

 

Yiummeee! Men köpte inget.

 

Vackra blommor…..

 

Vid havet var det fisketävling ikväll. Vad de hoppas fånga?, vet vi fortfarande inte….

Visst hade vi väl kunnat åka ner till Torrevieja och gå på fredagsmarknaden, men som bekant är inte maken ett dugg lagd åt det hållet. Själv kände jag inte heller någon oemotståndlig längtan efter att svettas i ytterligare ett människohav denna veckan. Så hör och häpna, jag avstod nöjet. Nu sov vi ganska länge även denna morgon, med sen frukost som följd och maken kände för att gå ner till stranden ovanpå detta.

Jag ”hakade på” efter en stund, men ligga och steka där är inte min grej (gjorde väl det som ung, men….). Tog istället en promenad upp och nerför den till synes oändliga  sandstranden, i vattenbrynet, med fötterna blöta av vågorna som kom i intervaller och med olika styrka.  

När jag så tröttnade på detta, återvände jag till bostaden för frivillig kökstjänst och hade lunch klar på klockslaget vi kommit överens om.

”Balkonghäng” följde på detta i sällskap av mina bläckfiskar, som nu är klara för stoppning när vi återvänder hem och ytterligare en är påbörjad.

Maken satt vid datorn och ordnade med sina idrottsmärken, han laddade ner igårkväll på Internet-caféet. Båda ganska nöjda och glada alltså.

Till kvällen skulle vi åka och låna ett trådlöst nät, för att kolla yttervärlden och lägga upp några blogg-inslag. Därpå hade jag lovat att ta en kvällspromenad med husets vovve, vilket vi gjorde innan hemfärd och filmvisning. Vi såg Hotell Marigold på datorn, vilken var som väntat bra.

Tur att jag köpt ”After bite” på Farmacian för det behövdes, då en mygga (eller nå’t) bitit mig på armen. Det kliar……..

Men var är vågorna då?

 

Sådärja, nu kanske jag blir blöt…….

Efter att ha lagt oss väldigt mätta igår kväll, tog det lite längre tid för oss att vakna till en ny dag. Vi trillade väl ur sängen vid halv elva ungefär och kände oss redo för frukost, innan vi startade färden mot Alicante stad.

Vi har varit här nere ett antal gånger nu, men aldrig egentligen gjort Alicante, bara åkt igenom och varit på match på fotbollsarenan. Så idag var det dags att först ta sig upp till borgen Santa Bárbara och sen traska runt i de gamla kvarteren av sta’n.

Vi hittade till slut en parkering nere vid playan och egentligen var det väl väder att stanna vid havet, men inga bad-attiraljer fanns med så……

På andra sidan gatan fanns en hiss upp till kastellet, vi fick först betala ”en femma” och sedan gå några hundra meter i en gång, rakt in i berget. Där fanns sen hissen som tog oss nästan ända upp. Vi fick gå en bit till för egen maskin, för att få den allra bästa utsikten över omgivningarna, men det var det värt trots att svetten rann…..

Klara med detta kulturinslag, åkte vi ner igen och hittade efter en stund de trånga gatorna nedanför berget, där matställena slogs om vår gunst.

Det blev italienskt idag, pizza och spagetti, följt av siciliansk glass som efterrätt. Sen var vi rätt nöjda, (speciellt mitt knä) och tog oss tillbaka till bilen för hemfärd.

Kändes väldigt naturligt att ta siesta i horisontal-läge efter denna strapats och samla krafter till ett besök på Internet-caféet för att kolla läget och lägga upp lite färdigt” ljug”.

…..och nu finns det som synes, lite till att publicera.

Nu har vi precis kommit upp med hissen…..

 

I en av byggnaderna fanns dessa föremål i monter, hittade vid utgrävningar i borgen…

 

Undrar vad han siktar på?

 

Härinne är det svalt, blir bra för en tupplur…..

 

Ja däruppe var vi alldeles nyss.

Väckningen var aktiverad på mobilen, så jag säkert skulle komma upp hyfsat tidigt och iväg till veckans höjdpunkt, marknaden i La Mata.

Maken som idag slapp detta nöje, fick i alla fall köra mig dit, så jag skulle orka ta mig hem, till fots. Det är nästan två kilometer transportsträcka, innan man når gatorna där försäljarna slår upp sina stånd varje vecka och man måste ju vara fräsch och orka kolla av allt utbud. Så man inte missar några tillbud. Gick först en sväng och registrerade vart det verkade vara varor av intresse, för att sedan påbörja inköpsrundan.

Bäst som jag stod och funderade på vilken blomma jag skulle välja till kvällens födelsedagsbarn, knackade någon mig i ryggen: ”Nej men är du här” sa en röst samtidigt.

Ytterligare en Tibrobo att möta i dessa trakter, vi pratade en stund och det visade sig att han (som flera andra tibrobor) har hus här i Torrevieja. Dom brukade stanna två månader på hösten, fira jul hemma och sedan återvända för att möta våren. Ja är man pensionär så….

Mötte sedan kompisen med chef och vi slog följe en stund, för att avsluta marknadsdagen med en fika. Dock var det en servitör som inte hade en av sina bästa dagar, (om man ska säga det snällt) så vi fick ”härja lite” för att få det vi ville ha.

Efter detta var det dags att sparka igång apostlahästarna i den trettiogradiga värmen och  knalla de nära på två kilometrarna hem. Det var hett och mycket dåligt med skugga på de gator som gick åt rätt håll och de fem apelsinerna kändes väldigt tunga.

Vila resten av eftermiddagen, för att sedan dra till ”woken” för att fira dom som fyllt år nyss. Det blev en trevlig kväll med överraskningar från personalen på stället, då vi sa till om födelsedagsfirandena.    

Här är jubilarerna med champagnen stället bjöd på till ackompanjemang av ”Happy birthday to you….”

 

Det vill till att hålla tungan rätt i mun, när man ska hantera chokladfontänen…….(okänd expert)

 

På parkeringen utanför hittade vi denna bil, förutom vår egen (som tur var)

 Tisdagen ägnade vi åt att ta oss till Balneario de Archena. Tvåtusenåriga anor stod det vid entrén att stället har. Nu är det dock en väldigt modern anläggning med en spa-avdelning och flera hotell i anslutning till dessa varma källor, som alltså utnyttjats av badsugna, sedan antiken.

Jag har varit här en gång tidigare tillsammans med dagens ressällskap, men för maken var det första besöket.

Vi hade lite fika med oss, som vi intog innan det bar iväg ner till inträdet, där man förutom biljett var tvungen att köpa även en badmössa, variant ful. Men alla är tvungna att bära en sådan, innan man tillåts kliva ner i bassäng-komplexet. Temperaturen är ca 35 grader, så till och med badkruka kunde tänka sig att ta ett dopp.

Här finns många olika små-bassänger med jaccusi-strålar och en ränna med strömt vatten som tar dig på en tur utomhus om du har lust. Därute finns också jaccusi-platser och små-pooler. Som sagt även jag ”stod ut” en stund, lite drygt en timma för att vara mer exakt. Gick sedan upp, duschade och satte mig i trädgården, för att vänta ut de andra. Roade mig så länge med att virka en halv bläckfisk.

Därefter blev det fika på stället med de alldeles fantastiskt goda oliverna, som jag så gärna ville smaka på igen, vilket nu alltså är uppfyllt.

Ganska trötta var vi nog allesammans, men det tog inte så lång tid hem, bara en timmas körning och tack för trevligt sällskap.

Maken och jag åkte till kinarestaurang Mandarin (granne med Mercadona) för att få mat snabbt. Inget fel på maten, priset, eller servicen, men det tog lite för lång tid innan maten stod på bordet, vilket jag slutligen påtalade, då vi väntat 40 minuter från förrätten på huvudrättens ankomst. Nåväl, gott var det och billigt, lite drygt en hundring för trerätters inklusive dricka för två personer.

Inte så konstigt att de hade mycket folk att servera kanske, men …..

På väg mot Archena….

 Lämningar från antikens badanläggning

Vi gjorde inte många knop på förmiddagen. Men när kompisen (som hade ledig dag) skickade sms att hon låg på stranden efter diverse ärenden uträttade, däribland gymet (hmm…), tog vi oss i kragen och knallade dit.

Maken hyrde en solstol med parasoll, medan jag traskade en stund i vattenbrynet. Jag avstod badet och gick i förväg hemöver för att fixa till middagen, som vi alla tre intog på balkongen. Därefter lite siesta och sen återkom kompisen för att hämta mig till en kvällsshopping i Torrevieja, mini-style.

Vi hann med en parfym-outlet och ”bås-affärerna” vid hamnen innan Mercadona slutligen fick en visit. Maken hämtade upp mig hos henne, då jag hunnit med att ljuga färdigt om söndagsmarknaden. 

Vi passerade genom saluhallen……

 

Lite mer pengar kanske……

 

….innan vi hittade alla de små krimskramsbodarna, men vi handlade bara i en av dom.

 

Rostade kastanjer fanns också till salu.

 

Såhär glad kan man bli av fyndet på parfymaffären. Nu återstår att se om doften stämmer…

Eftersom norrmannen vi hyr bil utav betraktade oss som stamkunder (tredje gången), erbjöd han en GPS att låna helt gratis, då det kom på tal under transporten.

Vad bra tänkte vi, då behöver vi ingen karta och så kan vi testa hur det fungerar innan vi införskaffar en själva.

Vi har förut använt makens telefon några gånger (i Sverige) och det har varje gång hittills slutat i irritation och gräl. Undrar hur många skilsmässor detta tekniska under har förorsakat?

Men man måste ju hänga med sin tid och visst kan jag se nyttan av en dylik tingest, men inte rakt av, i alla sammanhang. När man kan tänka själv tycker jag fortfarande att man så ska göra, inte bli slav under tekniken, för det går åt h….e flera gånger varje tripp, tro mig jag vet.

Idag skulle vi åka till Murcia för att gå på fotboll och adressen till stadion var ordentligt inprogrammerad av maken enligt alla konstens regler. Så länge det är mitt på ljusa da’n har man ju viss koll på omgivningarna, men i mörker – glöm det.

”Det lilla livet” räknade om rutt femtioelva gånger, men till slut hamnade vi rätt, trodde vi……

Ibland är det tur att man behöver låna toalett och börjar prata med folk. Det visade sig nämligen att gatuadressen var till gamla stadion och av tre hjälpsamma spanjorer, fick vi en gammal hederlig handritad karta, fram tills det fanns vägskyltar att följa, till nya stadion. Den låg bara ett stenkast ifrån IKEA i utkanten av sta’n, där jag för övrigt varit och ätit köttbullar (för flera år sedan).

Fotbollsmatchen avklarad och GPS på, för hemfärd. Gick väl bra så länge köerna ringlade sig därifrån och upp på motorvägen, men sen….

Hade det varit dagsljus hade vi kunnat se åtskilliga mil av spansk landsbygd, men nu hörde vi bara ”räknar om rutt, kör in i rondellen, tag andra höger, kör fem kilometer…. sväng vänster, räknar om rutt….. kör in i rondellen osv.

Jodå vi kom tillbaka till La Mata till slut, men det dröjer, innan jag blir frälst.......

Ps. Matchen Murcia-Girona slutade 1-0 till hemmalaget, men domaren blev iallafall utbuad.  

innan vi tar oss an "huvudpersonen" för dagen.

 

På väg mot Murcia, i riktning Orihuela först.....

 

....möter oss en massa olivodlingar, av varierande ålder.

 

Väl framme vid arenan rustas det för match, försäljare på plats.....

 

......maken förväntasfull, ätande en bocadillo.

 

Spanjorer, några av dom, städar stolen innan de sätter sig.....

 

....lagen ställer upp för fotografering innan matchstart.....

 

och allt gick inte in, bara en boll, vid en annan frispark.

 

Publiken väntar på nästa halvlek.....

 

och såhär ser det ut överallt när den har gått hem. (Pipas= solrosfrön som ska skalas, sen ätas)

 

 

 

 

 

 

Flyget, som ankom i god tid till destinationen, (hela tio minuter till godo)föranledde Ryanair att dra på en fanfar och skryta med att de är bäst på att hålla tidtabellen. Ja det är väl det enda dom är bäst på kanske….. personalpolitik, kundservice och enkla avgifter är det mycket sämre med. Utav två onda ting, bli hemma eller åka med dom, är som att välja mellan pest eller kolera, så ibland blir det att ”svälja” idealismen”. Beskt piller, men så är fallet för den som inte vältrar sig i kosing.

Nåväl, norrmannen var på plats och hyrbilen redan parkerad vid lägenheten, så bara för honom att släppa av oss hos den. Vi hann även göra en relativ storhandling på Mercadona också, innan de stängde för kvällen.

Ganska trötta ramlade vi i ”bingen” och vaknade inte förrän halv tio, morgonen därpå (trots ganska hårda sängar). Frukost på balkongen blev dagens första uppgift och sen var det dags för marknad där inköp av frukt, grönt och kakor stod på agendan.

Träffade även kompisen med make för en fika vid stranden.

Trerätters middag på Mississippi vid parken alldeles bredvid huset, följdes av kvällspromenad utmed La Mata-stranden och ett dopp i böljorna för herr Berg, medan frun traskade i vattenbrynet och blötte ner sig. (lite mer än tänkt)

Ytterligare lite shopping har vi hunnit med på Carrefour och snart blir det ”visit” hos en bekant, bosatt härnere under vintern. 

Spansk frukost

 

Perfekt fickparkering.....(maken)

 

Ja vi är snart färdiga här på marknaden......

 

Havsutsikt, men skugga hela da'n på balkongen.

 

Churros.......behövs ingen mer förklaring, bara ät!

 

Här under seglet intog vi middagen.....

 

lite tapas, (on the house) före trerätters.

 

Mätt och belåten påväg hem genom parken.

 

Nästan hemma vid huset.....den lilla gula är "vår".

 

Ska jag eller ska jag inte, gå en bit till? Varmt är det ju iallafall.

 

Hibiskus växer vid porten.